Jag sitter och läser igenom Unionens Arbetsmiljöbarometer 2013. Mycket mycket intressant läsning. Den visar bl a att det inte är samma fokus på det systematiska arbetsmiljöarbetet på våra arbetsplatser jämfört med hur det har varit senaste åren. Framför allt när det kommer till frågor kring den psykosociala arbetsmiljön.
Till den psykosociala arbetsmiljön har vi även tillgänglighet utanför arbetstiden när det kommer till telefon och e-post. Det som många gånger leder till ett gränslöst arbetsliv och därmed risker i psykisk ohälsa.
I Arbetsmiljöbarometern 2013 har Unionen ställt följande fråga (frågorna besvaras av arbetsmiljöombud på arbetsplatserna):
Säkerställer arbetsgivaren att tjänstemännen inte behöver arbeta under sin fritid (exempelvis tillgänglighet via e-post eller mobil)?
Svaret ser ni i staplarna nedan (illustration från Arbetsmiljöbarometern)
Till följd av resultatet ovan, som i mina ögon är högst anmärkningsvärt, har Unionen lyft frågan kring att arbetsgivare och dennes medarbetare har behov av en tillgänglighetspolicy.
Vi har fått tillgång till fantastiska tekniska hjälpmedel som gör och tillgängliga vid alla tider på dygnet nästan oavsett var på vår stora planet vi befinner oss. Men, vi har inte fått lära oss att sätta gränser i användandet.
Unionen har tagit fram ett väldigt bra arbetsmaterial att utgå från i arbetet med att ta fram en tillgänglighetspolicy på företaget. Klicka här för mer info >>
Själv har jag tränat länge på att inte vara tillgänglig jämt, att inte kolla mail och sociala medier i tid och otid. Att kunna stänga av och bara vara i stunden. Så svårt men så viktigt. Jag ser det som oerhört viktigt för mitt eget välmående att inte vara tillgänglig alla tider på dygnet och veckodagar i mitt arbete, eller för den delen även privat. Gränser behövs över hela linjen.
Artisten Fredrik Swahn har skrivit en låt kring att alltid vara tillgänglig, att hela tiden distrahera sig. Är du gränslös i din tillgänglighet i arbetet så sprider det sig gärna till att du även distraherar dig allmänt och glömmer bort att stanna upp.
Lyssna och se om du känner igen dig 😉
//Anna