Alla inlägg av Anna Sporrong

Sjukskrivningarna ökar

Idag rapporterar SR Ekot om att Försäkringskassan behöver mer pengar för att kunna betala ut sjukpenning. Försäkringskassan behöver 2,5 miljarder extra – Ekot.

Sjukskrivningarna har under flera år sjunkit i antal och längd men ökar nu igen.

Det är, enligt FK i denna intervju, beroende på de sk ”återvändarna” (de som förbrukat alla dagar med sjukpenning och efter 3 mån hos Arbetsförmedlingen i arbetslivsintroduktion på nytt sökt och fått beviljat sjukpenning från Försäkringskassan).

Återvändarna – det låter för övrigt som en bok av Vilhelm Moberg…

Men – det beror även på att fler sjukskrivs och fler sjukskrivs längre tid.

Som jag ser det så var det väntat. Sjukskrivningstalet kan inte fortsätta att sjunka till hur lågt som helst. Till slut börjar det stiga… om man inte har en strategi för hur det ska behållas lågt eller vet vad det beror på…

Analytikerna på Försäkringskassan har säkert bråda dagar med att vända och vrida på siffror för att hitta (alla) orsaker och rapportera dem till Regeringen som i sin tur tillsätter en utredning (!) för att ta reda på om det faktiskt är som FK rapporterat som i sin tur leder till ett förslag som ska ut på remiss för att sedan behandlas och kanske bli till en proposition som via lagrådet ska till Riksdagen för votering… ett hjul som aldrig slutar snurra!

//Anna

Ledarskap avgör arbetsmiljö och sjukskrivningar

 

Ännu en rapport som stödjer tesen om att ledarskapet har en avgörande betydelse för arbetsmiljö och sjukskrivningar på en arbetsplats.

Denna gång är det IFAU – Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering som har tagit fram en rapport som visar att Rektorns ledarskap avgör arbetsmiljön.

Läs mer på sid 13.

//Anna

Sjuknärvaro – ”Gå till jobbet sjuk kan stå dig dyrt”

Jag har just läst en intressant artikel från tidningen Publikt som ges ut av fackförbundet ST – Gå till jobbet sjuk kan stå dig dyrt – Publikt – som fick mig att börja fundera över det är med sjuka kollegor på arbetsplatsen.

Vi är mitt i hösten och närmar oss vintern. Förkylningar kommer avlösas av influensor och vinterkräksjukan.

Många går till jobbet när de är sjuka fast de egentligen borde stanna hemma.

Ingen tycker om att sitta på jobbet bredvid en kollega som hostar och snörvlar. Då vet man själv att den egna förkylningen bara är dagar borta och därmed egen sjukdom.

Många går och jobbar trots att de är så sjuka att de borde stanna hemma.

Min erfarenhet säger att det är en kombination av att inte ha tid att vara borta från jobbet (för mycket att göra) och den ekonomiska förlusten som en karensdag medför.

Sen vet ni hur det är, man blir ju inte mer produktiv när man är sjuk – snarare tvärt om – allt tar längre tid att göra…

Idag har även många möjligheten att arbeta hemifrån när man inte känner sig helt ok. Även det är en svår gräns att dra ibland.

Karensdagen är för många en dyr historia. Aftonbladet visar här på en beräkning vad den kan kosta >>

Vad är arbetsgivarens ansvar i allt detta?

En sund arbetsgivare kommunicerar tydligt till sina anställda att ”när du är sjuk är du hemma tills du är frisk och att vi som arbetsgivare tar ansvar för dina arbetsuppgifter till dess”.

Den arbetsgivaren skulle i alla fall jag vilja jobba hos.

Men, skulle då inte detta överutnyttjas, vetskapen om att mina arbetsuppgifter blir gjorda om jag är hemma sjuk? Nej, jag tror inte det. Anställda som trivs hos sin arbetsgivare och har stimulerande arbetsuppgifter ”sjukskriver sig” inte om det inte är faktisk sjukdom. Då trivs man på jobbet och vill vara där på dagarna.

Det blir istället en trygghet som gör att när jag väl är sjuk faktiskt stannar hemma tills jag är frisk (och smittar då inte mina kollegor) och när jag väl är tillbaka så har jag även full ork och kan därmed jobba i den takt som jag brukar.

Till sist – att när man är hemma sjuk INTE läsa mail och ta jobbsamtal i telefon. Kroppen är sjuk och behöver vila. Även hjärnan behöver vila

SjukNÄRVARO är dyrt för både arbetsgivaren, mig själv och mina kollegor

FriskNÄRVARO är lönsamt för både arbetsgivare, mig själv och mina kollegor.

//Anna

 

Fråga så får du svar. Del 1

Twitter är ett intressant medium. 140 tecken, fria att användas till vad man känner eller tycker för att delge omvärlden, just i stunden.

Jag följer många på Twitter, allt från artister till politiker till vänner till människor jag är nyfiken på.

Idag dök det upp en frågeställning som jag bara inte kunde förbise utan att formulera ett svar. Problemet är bara att mitt svar kommer bli längre än 140 tecken. Återkommer i slutet med hur många det faktiskt blev.

Frågan det gäller är ställd av Richard Herrey. Ja det stämmer – en av bröderna Herrey – en av mina barndomsidoler! Då är det klart att man försöker skriva ihop ett svar! 😉

Här är hans fråga:

 

Här kommer mitt svar:

Frågan är vanlig. Tyvärr.

Frågan består egentligen av flera frågeställningar och jag ska försöka besvara på enkelt och konkret jag kan.

Ja, en läkare sjukskriver en person till följd av en skada eller sjukdom som medför att man inte kan utföra det arbete som man är anställd för att göra eller förmågan att söka/ta ett arbete (om man är arbetslös) eller förmågan att ta hand om sitt barn om man är föräldraledig.

När läkaren sjukskriver, och då framför allt vid första läkarbesöket, så baseras ofta läkarens bedömning på vad jag som patient beskriver och ev provtagning som görs. Det betyder här att min berättelse/beskrivning av sjukdom/skada är väldigt central. Går jag till en vårdcentral så får jag kanske 10 min med läkaren som har lång kö med patienter…

Har jag en arbetsgivare så är det till denne jag ska lämna mitt läkarintyg efter 7 dagars sjukfrånvaro för att arbetsgivaren fortsatt ska kunna bevilja mig sjuklön. Efter 14 dagars sjukfrånvaro (och att jag fortfarande är sjuk) ska min arbetsgivare sjukanmäla mig till Försäkringskassan (FK). Om jag är arbetslös sjukanmäler jag mig själv till FK redan dag 1.

Efter att sjukanmälan är gjord skickar FK ut en blankett till mig där jag bl a ska fylla i storleken på min lön och själv beskriva varför jag inte kan jobba. Detta ska jag sedan returnera så snart som möjligt till FK och då även skicka med läkarintyget i original. (Få inte igång mig på vad detta kan ställt till med för t ex den som har ADHD där uppgiften att fylla i blanketter i sig är en utmaning så stor att inget mer händer…)

Sedan en tid kan de flesta landsting skicka in läkarintyget elektroniskt till FK i samband med läkarbesöket. Jag måste dock först ge mitt medgivande till detta. Jag ska även ha med mig en egen papperskopia av läkarintyget från min läkare.

Sedan finns det självklart ett mörkertal – det finns de som går till läkaren och blir sjukskrivna men som sedan väljer att ändå gå till jobbet och lämnar därmed aldrig läkarintyg till sin arbetsgivare eller FK.

När FK har fått in läkarintyg och blanketten med inkomst mm så ska de bedöma om den sjukdom/skada som anges på läkarintyget ger rätt till sjukpenning = om den sätter ner arbetsförmåga i förhållande till det arbete som man är anställd för att göra i vanliga fall eller förmågan att söka arbete/arbeta med ett normalt förekommande arbete om man är arbetslös.

Ibland saknas/brister information i den blankett jag fyllt i och/eller i läkarintyget. Då måste FK begära komplettering av den informationen och handläggningen drar då ut på tiden.

Efter att FK har alla uppgifter de behöver för att ta ställning till rätten till sjukpenning har de 30 dagar på sig att fatta sitt beslut, vilket betyder, om information behöver kompletteras så kan det hela dra ut på tiden.

Detta är även den enda gången som FK bedömer rätten till sjukpenning retroaktivt (bakåt i tiden).

Det är nu det spännande börjar – ska det bli beviljat eller inte?

FK ifrågasätter aldrig om man är sjuk eller om en skada har inträffat – de ifrågasätter om man kan jobba trots sjukdom/skada = arbets(o)förmåga.

Tiden går här och det kan ta ca 2 månader från sjukanmälan tills besked om ersättning eller ej kommer från FK.

Har man en arbetsgivare är det under den här tiden att rekommendera att föra samtal om vad man ev kan göra eller inte göra. Kanske går det att arbeta helt eller delvis i tillfälligt andra arbetsuppgifter tills sjukdom/skada läkt ut? Och då därmed få lön helt eller delvis. Glöm inte att meddela FK om detta blir aktuellt.

Men, om det är så att det inte fungerar med tillfälligt andra arbetsuppgifter utan sjukskrivning är det som behövs och om FK ändå nekar sjukpenning så är det tyvärr ingen annan som blir ersättningsskyldig.

I det fallet är det då viktigt att direkt ta kontakt med sin arbetsgivare/arbetsförmedlare för att ta ställning till vad som ska göras nu.

Kanske kan arbetsgivaren koppla in företagshälsovården som gör en mer grundläggande undersökning och bedömning av om vad som orsakar arbetsoförmågan. Det kan ibland även vara så att ett nytt läkarintyg med mer information kan medföra att FK omprövar ärendet och tar ett nytt beslut.

Men – till sist är det ändå jag själv som blir ekonomiskt drabbad om jag väntat besked från FK i 2 månader och sedan får avslag. Det är ingen annan som är ersättningsskyldig för mig under den tiden. Har jag en anställning så har jag fått sjuklön från min arbetsgivare under de 2 första veckorna i alla fall..

Svaret här är långt för att även förklara hur själva processen ser ut under den tid det tar att få besked från FK.

Som regelverket och det system vi har, är uppbyggt, så är inte ett läkarintyg från en läkare = sjukpenning.

Socialförsäkringen är just en försäkring och FK ska bedöma om skadan (din sjukdom/skada) är av den grund att du kan få ersättning från försäkringen. Precis som en hemförsäkring eller bilförsäkring.

Det finns mycket med gällande system och regelverk som skulle kunna fungera bättre. Det absolut viktigaste är att alla läkarintyg som utfärdas av läkare är 100 % korrekta och rättssäkra för att FK ska kunna göra en snabb och korrekt bedömning som hjälper och inte stjälper.

Så, det korta svaret:

Ingen tar (ekonomiskt) ansvar för individens som drabbas om FK nekar sjukpenning. Har man en arbetsgivare så har dock denne ett ansvar för den arbetslivsinriktade rehabilitering som behövs för att kunna återgå i arbete.

6 026 tecken (med blanksteg)

//Anna

Folkpartiet vill ha högre tak i sjukförsäkringen

Folkpartiet vill ha högre tak i sjukförsäkringen – Ekot.

 

Är det verkligen det är som är den viktigaste frågan när det gäller sjukförsäkringen?

Samma frågeställning var upp i Veckans Politik i TV4 News i torsdags kväll.

Personligen tycker jag att det är viktigare att säkerställa att alla läkarintyg som utfärdas är rättssäkra och korrekt ifyllda. Att alla snabbt får tillgång till den typ av rehabilitering de är i behov av för att kunna återgå i arbete. Att de som faktiskt ska ha sjukersättning också beviljas den. Att vårdköer inte hindrar möjligheten till snabb behandling. Att myndigheter som Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen får rätt förutsättningar för att göra ett bra jobb för oss medborgare. Att företagshälsovården används av arbetsgivare just på det sätt som den är avsedd. Att läkaren på vårdcentralen får tillgång till den tid som behövs för varje patient för att kunna se till just den personens behov. Att politiker slutar behandla frågan som ett slagträ i debatten och att våra tidningar slutar fokusera på kioskvältande reportage och istället fokuserar på nytta och värde.

Ja, det var lite tankar så här på en söndag…

//Anna

Konsultativt arbetssätt i 5 landsting.

I torsdags flög jag upp till Umeå för att på fredags morgonen träffa över 100 koordinatorer av sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocessen som jobbar i Landstinget Gävleborg, Jämtlands läns landsting, Norbotten läns landsting, Landstinget Västernorrland och Västerbottens läns landsting.

De startade sin konferens redan på torsdagen och jag anslöt på fredag morgon.

Mitt ämne för förmiddagen var ”Konsultativt arbetssätt”. Begreppet som de senaste månaderna har seglat upp och blivit aktuellt för de som jobbar med att koordinera sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocessan. Både inom primärvården, specialstvården, företagshälsovården, HR-avdelningar etc.

Funktionen att koordinera sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocessen har även lite olika namn. Olika företagshälsovårder, landsting, regioner och arbetsgivare har valt att döpa funktionen till lite olika namn. Några exempel är;

  • rehabkoordinator
  • rehabiliteringskoordinator
  • sjukskrivningskoordinator
  • rehabcoach
  • sjukskrivningscoach
  • rehabsamordnare
  • rehabiliteringssamrodnare
  • case manager
  • rehabvägledare

Självklart kan detta upplevas som förvirrande att en och samma funktion har olika benämningar. Jag kan personligen känna att det skulle gynna funktionen om benämningen blev mera enhetlig. Här finns ett jobb att göra.

Tillbaka till min föreläsning i Umeå, vi fick en spännande förmiddag om att arbeta konsultativt i funktionen som koordinator. Vi vände och vred på begreppet och jag la tonvikt på att beskriva arbetssättet och förhållningssättet utifrån olika exempel och situationer.

Deltagarna var aktiva och delaktiga i diskussionen om deras vardag och utmaningar i funktionen.

Landstinget Västernorrland har även tagit fram en bok ”Sjukskrivning som hjälper – Erfarenheter av koordinatorstöd och eget ansvarstagande.” Boken är skriven av Gustaf Forssell, Jeannette Sehlberg och Lena Näslund.

Klicka här för mer information om boken >>

Är du intresserad av att höra mer om hur man arbetar konsultativt i rollen som rehabkoordinator? Välkommen att kontakta mig så berättar jag mer!

//Anna

Föreläsning på WorkingLife – Vad gör du om livet störtdyker?

 

Onsdag den 17 oktober har jag fått förmånen att föreläsa tilsammans med Yasmin Jungestedt!

Rubriken för vår föreläsning är ”Vad gör du om livet störtdyker?”

Yasmin är en imponerande tjej som jag fått lära känna i och med detta. Senast förra veckan medverkade hon hos Malou i EfterTio (även tidigare i år) och imorgon fredag kan du se henne i Kunskapskanalen.

Hennes bok är stark, rak, ärligt och gripande.

Hör henne i SR P1 Studio Ett >>

Igår träffades vi igen för att förbereda vår föreläsning där vi kommer utgå från hennes historia och vardag, där jag bidrar med mina erfarenheter med psykisk ohälsa och problemtet med att det ofta är dolt medan en skada som gör att man blir beroende av rullstol är väldigt synligt.

Om du inte har anmält dig än så finns det biljetter kvar till WorkingLife – klicka här för mer info >>

Jag hoppas vi ses där!

//Anna

Nästan hälften med psykiska besvär tiger om det på jobbet | Debatt | svt.se

 

Nästan hälften med psykiska besvär tiger om det på jobbet | Debatt | svt.se.

Jag läser om hur många tiger på arbetsplatsen om att de har psykiska besvär på Svt.se idag.

Det är progammet Debatt som tar upp ämnet.

I mars 2003 medverkade jag själv i Debatt i Svt i ämnet. Då både i min funktion som rehabkoordiantor men även med min egen story.

Så, när jag läser artikeln ovan så kastas jag tillbaka mer än 10 år i tiden till min egen sjukskrivning där orsaken var psykisk ohälsa. Diagnosen ”utmattningssyndrom” fanns inte då så på mitt läkarintyg stog det ”psyk insuff”…

Jag upplevde just det som artikeln beskriver under min tid för sjukskrivning, i samtalen med min dåvarande chef när vi samtalade om hur min återgång i arbete skulle se ut och hur det sedan faktiskt blev.

Det sas aldrig rakt ut men känslan av att de inte trodde att jag längre var förmögen att utföra mina arbetsuppgifter eller att jag hade samma kompetens som tidigare var fruktansvärd!

Det var så tydligt att det var precis så de resonerade.

Känslan av att inte vara välkommen tillbaka som en pålitligt och kompetens resurs var jobbig.

Jag har aldrig ifrågasatt mitt eget ansvar i att jag gick rakt in i väggen med dunder och brak den där höstdagen. Jag har även en väldigt tydlig bild över det bidragande ansvaret som fanns hos min dåvarande arbetsgivare och även tidigare arbetsgivare.

Ett gemensamt ansvar som gör att det behövs förändring, rehabilitering, hos båda. Jag tog mitt ansvar och rehabiliterade mig men tyvärr hände inte motsvarande på min arbetsplats.

Jag valde att lämna den arbetsplatsen och istället göra precis som Svenska Dagbladet skrev ”Hon gjorde affär av sin sjukskrivning”. Artikeln finns fortfarande att läsa på svd.se >>

I mitt arbete idag som rehabkoordinator och utbildare av densamma möter jag ofta vittnesmål om att detta fortfarande är ett stort problem på arbetsplatser och hinder för återgång i arbete vid sjukfrånvaro.

Det finns fortfarande mycket att göra.

Jag vill även här varmt rekommendera en mycket bra skrift från Hjärnkoll. Den finns att beställa eller som pdf att ladda ner. Klicka här >>

//Anna

 

Funderingar och fakta

 

I dagens Expressen (9 okt 2012) handlar tidningens Ledarsida om sjukförsäkringen, S och Stefan Löfven. Stefan Löfven och S har rätt | Ledare.

Det första som slår mig är att Expressen som tidning inte brukar sympatisera med S allt för ofta. Det är vanligtvis Aftonbladet som står för det.

När jag läser så är det framför allt vid 4 ställen i texten som jag reagerar och inte får ihop informationen. Vi tar dem en och en.

Nr 1 – Det första påståendet som får mig att reagera är det om att ”en vältränad människa löper förstås mindre risk att skada sig än en otränad”. Var kommer det ifrån? Var är grunden i det påståendet? Och det är inte alltid individen som själv är orsaken till sjukdom eller skada – därmed har påståendet betydelse men inte generellt.

Nr 2 – Nästa påstående som får mig att reagera är ”arbetsmiljöns påverkan på sjukskrivningarna ska inte överdrivas”. Vilken arbetsmiljö menas här – är det en fysiska, den psykosociala eller båda? Den psykosociala är den svåraste. Den som inte går ”att ta på”. Chefskap, ledarskap och medarbetarskap. Mobbing, konflikter, samarbetssvårigheter, informella ledare och mycket mycket annat. Det finns mycket (dold) helt eller delvis bidragande orsak till ohälsa där.

Alla orsaker på pappret till sjukfrånvaro är inte alltid den korrekta orsaken. Många sjukskrivs för stress, depression eller smärta och värk när det egentligen handlar om en kollega eller chef som är dum.

Eller att man helt enkelt är LPS -less på skiten… eller till och med LPHS (less på hela skiten). Tack Annika för beskrivningen av de ”diagnoserna” 😉

Nr 3 – ”arbetsgivaren måste betala din lön i två veckor”. Sanningen är att den första dagen är en karensdag – det betyder att medarbetaren inte får några pengar alls. Karensdagen som istället gör att många går till jobbet när det är sjuka och även smittar för att inte förlora pengar. Aftonbladet hade för några dagar sedan en intressant artikel om det – läs den här >>

Dag 2-14 betalar arbetsgivaren 80% av lön och andra förmåner som sjuklön.

Låt i alla fall fakta bli korrekt. Annars skrämmer vi arbetsgivare till en falsk sanning som verkligen kan hindra tanken på nyanställningar.

Nr 4 – när det gäller medfinansieringen om 15 % som fanns mellan den 1 jan 2005 och togs bort 1 jan 2007 – den fanns alltså under TVÅ år och inte ETT år som det står i Expressen. Dessutom gällde det endast sjukfall som efter 14 dagar fortfarande var på 100 % sjukfrånvaro. Syftet var att främja deltidssjukskrivning framför heltidssjukskrivning. Det gjordes även en viss korrigering av arbetsgivaravgiften som i sammanhanget var marginell.

Det har senaste veckorna varit flera inlägg i debatten i ämnet – bl a i Dagens Nyheter. Jag har skrivit ut dem och läst dem och ska läsa dem igen och se om det finns något att kommentera kring dem – återkommer om det blir aktuellt.

Det är viktigt och bra att media lyfter frågan om socialförsäkringen – men snälla – låt fakta i alla fall blir korrekt. Annars blir budskapet så fel…

//Anna