Vilken spännande morgon och förmiddag!
Jag såg tidigt i morse på Twitter att Sveriges Radio Nyheter hade nyheten om att Försäkringskassan höjer prognosen för utgifter gällande sjukpenning för 2014. De har även höjt redan under nu 2013.
Om detta och lite korta reflektioner kring ansvar skrev jag då ett blogginlägg.
Inlägget har fått en riktigt bra spridning via sociala medier och då framför allt Twitter!
En arbetsgivare väljer att på twitter svara och jag responerar:
Efter ett tag kommer ett nytt tweet:
Klicka här för att läsa den långa kommentaren som ligger under blogginlägget >>
Lite senare (kl 10.30) noterar jag på svt.se att socialförsäkringsminister Ulf Kristersson ska ha presskonferens gällande just de ökande sjukskrivningarna och de medföljande kostnaderna – kl 10.30!
Snabbt klickar jag mig in då svtplay.se som direktsänder presskonferensen.
Klicka här för att se presskonferensen i efterhand >>
Här tar han upp några mycket intressanta delar! (jag har valt några av alla)
1. Sjukpenningen ökar – ”de som har en anställning ökar i antal [antal sjukskrivningar]”
2. Kort sjukfrånvaro [15 dagar – 6 mån i def hos regeringen] har en ”fortsatt ökning som ska tas på allvar”.
3. År 2011 var det 7 600 personer så uppnådde den bortersta tidsgränsen när det gäller dagar med ersättning – 914 st.
Punkt 1 och 2 är för mig enormt centrala just nu.
De senaste 2 veckorna har jag varit på kundmöten och haft samtal med kollegor där jag just lyft upp sjuklöneperioden (dag 1-14 i en sjukfrånvaro – den tid som arbetsgivaren betalar sjuklön, utom dag 1 som är karensdag då ingen ersättning utgår).
Att jag lyft upp den speciellt är just till följd av (C) förslag om att slopa arbetsgivarens ansvar för den andra sjuklöneveckan. Även (KD) och (S) står bakom detta.
Som jag ser hänger det här väldigt mycket ihop.
Kanske är det till och med så att regeringen kommer föreslå en förlängning av sjuklöneperioden till 3 eller 4 veckor? Historiskt sett var sjuklöneperioden 28 dagar mellan 1 jan 1997 – 31 mars 1998. Det om något skulle säkert bidra till att arbetsgivare uppmuntras till att agera tidigt vid ohälsa/sjukdom. Dock är andra sidan av myntet att det säkert inte främjar nyrekryteringar…
Frågan jag ställer mig är:
– vad kan arbetsgivare, och vi som arbetar på uppdrag av arbetsgivare, göra för att bromsa ökningen? En ökning som kan leda till fler och längre sjukfrånvaro på sikt.
Jag har senaste åren konsekvent upprepat att det är (den upprepade) korttidsfrånvaron som ökar. Den period som arbetsgivaren betalar sjuklön för. Så länge sjukfrånvaron inte överstiger 14 dagar och man får ersättning från FK så blir aldrig rehabiliteringskedjan och dess bedömningsgrunder aktuell. MEN – för arbetsgivaren är det ett problem i produktionsbortfall, kostnad för vikare, sjuklön mm mm mm.
För att citera Arbetsmiljölagen 3 kap. 2§a, 3:e stycket
Arbetsgivaren ska vidare se till att det i hans verksamhet finns en på lämpligt sätt organiserad arbetsanpassnings- och rehabiliteringsverksamhet för fullgörande av de uppgifter som enligt denna lag och enligt 30 kap. socialförsäkringsbalken vilar på honom.
I Arbetarskyddsstyrelsens författningssamling AFS 1994:1 Arbetsanpassning och rehabilitering kan vi läsa följande:
Det här är den enklaste formen av checklista för arbetsgivare som vill jobba med att förebygga sjukfrånvaro. Var beredd på att den kommer. Det handlar inte OM medarbetare blir sjuka, utan om NÄR. Tänk till innan och var förberedd så bidrar ni till att underlätta för en snabbare återgång i arbete vid sjukfrånvaro och förebyggande för att undanröja bidragande risker på arbetsplatsen som kan leda till sjukdom och ohälsa.
Det är inlägget blev långt! Tack för ditt tålamod i att läsa det.
Fortsättning följer… 🙂
//Anna
PS. Klicka här för att lyssna på intervju med socialförsäkringsministern i Ekot >>