Här nedan följer några av mina reflektioner efter att ha sett seminariet.
Är det antalet dagar med sjukpenning som är hindret i försäkringen eller tillgången till faktisk rehabilitering som leder till återgång i arbete?
TCO vill förlänga tiden med sjukpenning med ytterligare 364 dagar! Ett år till! Att den totala tiden med sjukpenning blir 3,5 år!
Av mina utropstecken så kan du som läser här säkert förstå att jag reagerar starkt på detta. Personligen tror jag inte att det är en förlängning av tiden med sjukpenning som är det centrala utan sambanden mellan medicinsk behandling, medicinsk rehabilitering och arbetslivsinriktad rehabilitering som har den egentliga betydelsen. Idag saknas tydliga och självklara broar mellan dessa, framför allt mellan det medicinska och det arbetslivsinriktade. Fokuset på insatser i nära samarbete med eller på den faktiska arbetsplatsen som leder till återgång i arbete.
”Rundgång i sjukförsäkringen”. Nu minns jag inte vem av de medverkande som sa just detta – men det är precis vad det är. Idag skriver Dagens arena en kort notis om just detta. Det är nu ca 5000 personer som är på gång att starta sitt TREDJE varv med sjukpenning i rehabiliteringskedjan efter TVÅ omgångar i arbetslivsintroduktion (ALI)! Om 2,5 år är det dags för deras TREDJE gång i ALI… RehabiliteringsKEDJAN har blivit en RehabiliteringsLOOP – det går bara runt, runt, runt.
Min fundering är: Behöver alla som är ”långvarigt sjuka” vara långvarigt sjukskrivna? Eller är det bristen på (tillgång till/finansiär av) rehabiliterande åtgärder för återgång i arbete som är den stora boven?
Irène Wennemo (tidigare huvudsekreterare för den parlamentariska socialförsäkringsutredningen) menar på att det behövs ett ökat stöd till arbetsgivaren med få anställda. Om detta har Inspektionen för socialförsäkringen gett ut en riktigt bra rapport ”Rapport 2012:9 Arbetsgivare i små företag -En intervjustudie om deras erfarenheter av sjukskrivningsprocessen”. Med just utgångspunkt i detta så kommer jag gästföreläsa vid en serie om 3 frukostseminarier i Nacka med start den 12 dec. ”Syftet med dessa frukostmöten är att stödja dig som företagare i Nacka kommun, oavsett antal anställda, i ditt arbete med sjukfrånvaro och rehab samt lyfta fram resurser som t ex Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, företagshälsovården med flera som finns lokalt i Nacka.”
Även några politiker medverkade vid TCO’s seminarium – här är mina reflektioner från deras anföranden:
Tomas Eneroth (s) – här är några citat från honom:
”FHV täcker allt färre på arbetsmarknaden” – om det är sant är det oroväckande – företagshälsovården är för arbetsgivaren en väldigt viktig resurs i arbetet med arbetsmiljö på arbetsplatsen. Förändringar kommer vid årsskiftet för de bidrag som har funnits senaste åren till FHV.
”Aktiva insatser för rehabilitering” – det är just precis det som saknas med betoning på ”aktiva”
”Ingen gav mig något stöd – alla satt bara och väntade på en tidsgräns.” – det här kan jag till viss del bli lite irriterad på. Han menar att han ofta får höra detta från sjukskrivna. Jag menar att det i ett sådant läge även är viktigt att påminna om individens eget ansvar. Allt kan inte gå ut på att någon annan ska ordna åt mig, tyvärr leder långa sjukskrivningar ofta till en passivisering av individen som skapar en inlåsning i sjukskrivningen. Jag behöver inte gå längre än till mig själv i detta fall. När jag själv var sjukskriven så var en av nycklarna för min rehabilitering att jag själv var delaktig i min egen sjukskrivning. Att jag kände att jag var del i besluten som fattades kring min rehabilitering. Därigenom blev min egen motivation till att faktiskt delta i den rehabilitering jag behövde för att återgå i arbete betydligt större. MEN – det behövs bra stöd runt den som är sjukskriven som kan hjälpa till och stödja i denna process. Ett exempel kan vara en rehabkoordinator på t ex vårdcentralen eller företagshälsovården.
Gunvor G Ericson (mp) lyfter upp något viktigt i perspektivet kring enmans och fåmansföretag – vilken företagsform man valt ska inte avgöra villkor i sjukförsäkringen. Jag kan inte annat än instämma. Det borde vara en självklarhet.
Men sen händer något, som alltid, i denna typ av sammanhang när det är politiker med som debatterar ur sina olika politiska perspektiv så blir det ibland så fel. Politikerna vrider och vänder argument och regler i sjukförsäkringen för att passa sitt budskap i debatten – det gör mig riktigt förbannad. Nedan är två exempel från debatten hos TCO.
Oppositionen vill göra till sanning att ALLA prövas mot annat arbete på arbetsmarknaden vid dag 180 men så är inte regelverket. På Försäkringskassans hemsida kan man läsa följande: Efter 180 dagar har du rätt till sjukpenning om det är troligt att du kan komma tillbaka till ditt vanliga arbete inom ett år. Annars har du bara rätt till sjukpenning om du inte kan utföra något arbete på den vanliga arbetsmarknaden.
Gunvor (mp) tar upp att man inte kan vara sjukskriven deltid där man t ex arbetar månd/ons/fred och går på sjukgymnastik tis/tors. I princip är det korrekt då arbetstiden ska reduceras med lika många timmar varje dag under tid med sjukpenning då det är en dagersättning MEN det finns undantag (som ofta används). Det är just för att kunna anpassa till förutsättningarna i det individuella fallet. Viktigt är att undantag inte blir regel samt att det i det aktuella ärendet ska vara förankrat hos Försäkringskassan innan det tillämpas.
Exempel: en person som är sjukskriven 50 % (ordinarie arbete 40h/vecka) kan fördela sin tid i arbete enligt exemplet ovan vid pågående rehabilitering enligt när det finns skäl för det. Detta finns beskrivet i Försäkringskassans Vägledning 2004:2 Sjukpenning & samordnad rehabilitering version 20 sid 221. Att läsa det avsnittet ger ett realistiskt perspektiv på ämnet. Ett tips till politikerna som debatterar.
Förresten -kan någon visa mig var på Försäkringskassan hemsida det står om att man blir ”utförsäkrad” och vad det innebär. Jag har letat men hittar inget.
Roger Mörtvik, samhällspolitisk chef TCO avrundade seminariet med orden – ”En stark sjukförsäkring förutsätter en bra balans mellan krav, stöd och rättigheter. Det vi har pekat på i det förslag TCO har lagt är att den balansen är rubbad.”
Ja, vi har behov av en sjukförsäkring som ställer krav, både på individ, arbetsgivare, försäkringskassan, hälso- & sjukvården m fl samtidigt som det behövs stöd för individ, arbetsgivare, försäkringskassan, hälso- & sjukvården m fl för att de ska kunna uppfylla och verkställa sina skyldigheter och tillvarata sina rättigheter.
//Anna
Intressant seminarium, jag önskar att jag hade varit frisk nog för att kunna vara med. En sak som jag reagerar över är att vården idag inte hanterar samsjuklighet särskilt bra. Det är märkligt eftersom många är sjukskrivna för stressrelaterad ohälsa vilket ofta hänger ihop med andra hälsoproblem, t ex smärta. Om vården och hela rehabiliteringskedjan blev bättre på att hantera och behandla samsjuklighet skulle många drabbade kunna må bättre väldigt mycket tidigare.
Jag reagerar på det du skriver om krav på individen och delaktighet. För den som är sjukskriven för t ex utmattningssyndrom är den bristande samordningen i sig övermäktig. Att koordinera insatser mellan primärvård, specialistvård, arbetsgivaren, Försäkringskassan och så småning om Arbetsförmedlingen är inget litet jobb. Jag har ett nätverk med människor med utmattningssyndrom och för många går hela veckans ork åt till vårdbesök och rehabkoordinering. Att med sprängande huvud och de kognintiva förmågorna satta ur spel efter ett möte med rehabkedjans parter också komma på vad man behöver för att må bättre är ett högt ställt krav. Det blir heller inte lättare av att de olika parterna ger väldigt olika bilder av vad som behövs göras jämfört med vad som kan göras. Därmed inte sagt att jag anser att den sjukskrivna själv är utan ansvar, det jag vill komma till är att en annan organisering skulle möjliggöra att den sjukskrivnas energi går åt till åtgärder som hjälper hälsan.
Tack för din kommentar!
Som du säkert läst så skrev jag att just för att man själv inte är i stånd att koordinera sin egen sjukskrivning så behövs koordinatorer på t ex vårdcentral och fhv. Men att det är viktigt att påminna om det egna ansvaret. Det ena utesluter inte det andra – tvärt om – de kompletterar varandra.
Det är något jag jobbar hårt för sedan några år och därför medverkar till att utbilda dessa resurser.
//Anna