Dan Eliasson, generaldirektör på Försäkringskassan har precis genomför en webbsänd presskonferens om förändringar i deras arbete när det gäller sjukskrivningar.
Presskonferensen går även att se i efterhand via denna länk >>
Efter att ha lyssnat på presentationen av förändringarna och den efterföljande frågestunden (där jag själv fick med en fråga via webben) poppar det av många frågor och funderingar i huvudet mitt.
En av förändringarna handlar om att läkare ska ta kontakt med arbetsgivare.
Här öppnas ju genast ett antal frågeställningar upp:
- Om det är läkare hos FHV så blir tiden genast debiterbar och hur vet läkaren att arbetsgivaren vill betala för detta? Detta måste då regleras på förhand mellan FHV och dennes kunder (arbetsgivare).
- Patientsekretessen – kanske den absolut största frågan. Läkaren kan ju inte bara ringa upp en arbetsgivare och börja prata om patienten. Patienten måste ge sitt medgivande först. Och om det är just den typen av ärende där det skulle vara bra om läkaren ringde upp, t ex psykisk ohälsa, missbruk, smärta/värk – är ju ofta just sådana sjukdomsorsaker som patienten inte vill att det ska komma fram till arbetsgivaren… moment 22
- Läkare på vårdcentraler – var ska de ta tiden för att ringa dessa telefonsamtal? Allt för ofta får jag höra om hur lite tid de har för varje patientmöte – vad händer i sådana fall med den tiden nu? Blir den ännu kortare? Eller är det här man nu har insett effekten av att ha en rehabkoordinator på mottagningen som kan avlasta arbetsgivare i andra mer praktiska och administrativa uppgifter kring koordinering och samordning av rehabåtgärder?
- När jag möter medarbetare inom hälso- & sjukvården (landsting) och då framför allt de som jobbar koordinerande så brukar diskussionen starta med frågan ”har vi uppdraget att koppla in arbetsgivare när denne finns – är inte det företagshälsovårdens roll?”.
I sjukskrivningsmiljarden för 2013 finns det en nyhet och det är”tidig samverkan i sjukskrivningsprocessen” där just arbetsgivaren lyfts fram.
En annan fråga som ställdes vid presskonferensen var hur Försäkringskassan ska avgöra vad som är ett ”enklare ärende”. Den är väldigt central då ett till synes okomplicerat benbrott kan utvecklas till sömnstörningar, depression och stressreaktion då benbrottet blir den utlösande faktorn som gör att medarbetaren tillfälligt blir hemma och när väl hemma från jobbet kommer även andra obearbetade känslor, händelser upp till ytan och bromsar/hindrar en återgång i jobb enligt plan gällande benbrottet. Genast var inte ärende längre ”enkelt”…
När jag i morse läste debattartikeln i Aftonbladet från Försäkringskassa gällande detta så tänkte jag först
Oj då – om 2 år är jag utan uppdrag – då funkar ju allt.
Men, tyvärr är historiskt min erfarenhet en annan om jag ser till de 10 år jag har arbetat med dessa frågor. Säkert kommer en hel del av dessa förslag att fungera i stor utsträckning om än inte helt men andra behöver nog bearbetas en hel del till för att fungera i alla delar av landet, orter stora som små. Jag ska verkligen göra vad jag kan för att bidra till dessa förändringar!
Fortfarande kommer arbetsgivare att behöva stöd i sitt arbete och ansvar kring medarbetare som blir sjuka/skadas och det är ju precis där jag vill vara och stärka kompetenser hos arbetsgivarna så de kan agera tidigare och tidigare och på så sätt jobba för att förebygga onödigt långa och krångliga rehabärenden. Ett exempel där är min nyligen lanserade tjänst ”Rehabkoordinator-On-Demand”!
Det ska bli spännande att följa förändringsarbetet!
//Anna
Uppdatering
Lyssna till intervju med Dan Eliasson i Sveriges Radio Ekot >>