Idag lyfter Ekot på Sveriges Radio nyheten om att kommunanställda köps ut för några månadslöner och att det även finns sjukskrivna bland dem.
Samtidigt som jag hörde nyhetsinslaget funderade jag över vad jag skulle skriva om här idag och i och med vad jag hörde blev ämnet självklart.
Om du vill lyssna på inslaget från Ekot kan du göra det på följande länk >>
Det kortaste svaren är:
”Det beror på” och ”Så snart som möjligt”
Men jag känner att det kan vara bra att utveckla det lite till 🙂
En sjukskrivning kan sluta på några olika sätt (för den som har en arbetsgivare):
- Personen tillfrisknar och återgår i sina ordinarie arbetsuppgifter utan behov av rehab och/eller anpassningar.
- Personen tillfrisknar och återgår i sina ordinarie arbetsuppgifter men har behov av rehab och/eller anpassningar för att kunna fullfölja återgången.
- Personen tillfrisknar men kan inte återgå i sina ordinarie arbetsuppgifter utan omplaceras till en annan tjänst hos arbetsgivaren.
- Personen har fått en sjukdom/skada som medför att denne inte kommer kunna arbeta kvar hos sin arbetsgivare utan blir uppsagd* och söker sig en ny anställning med hjälp av t ex Arbetsförmedlingen.
- Personen har fått en sjukdom/skada som medför att denne inte har någon arbetsförmåga (helt eller delvis) i ett normalt förekommande arbete och söker därmed sjukersättning (förtisdpension) hos Försäkringskassan.
Oavsett hur sjukskrivningen tar slut så är det individuellt och ska hanteras så. Alla kan inte återgå till de arbetsuppgifter/arbetsgivare man hade innan sjukdom/skada. Det måste få vara ok. Självklart är det enormt påfrestande psykiskt när insikten kommer om att det inte går att vara kvar hos sin arbetsgivare eller fortsätta i sina arbetsuppgifter man hade innan sjukdom/skada. Men så är det ibland.
Samhället behöver bli bättre på att stödja dem som inte kan återgå och låta det vara mer tillåtande i attityder om att byte av arbetsgivare är helt ok.
För den som kan gå tillbaka i arbete hos sin arbetsgivare är oftast den springande punkten (om det kommer hålla i längden) om arbetsgivaren har tagit ansvar för att rehabilitera de organisatoriska orsaker som bidragit (helt eller delvis) till medarbetarens sjukdom/skada. Tyvärr kan jag uppleva att hela ansvaret för rehab läggs på individen och det blir då ohållbart om inte arbetsgivaren tar sin del av ansvaret.
Detta är något av det första jag lyfter fram i samtal med både arbetsgivare och medarbetare i de rehabärenden jag anlitas som rehabkoordinator. Det är annars näst intill omöjligt att få en sjukskrivning att ta slut om inte båda parter tar sin respektive del i ansvaret kring rehabåtgärder.
När en medarbetare har återgått i arbete (genom arbetsträning, deltidssjukskrivning eller från ena dagen till den andra) och det inte längre finns något läkarintyg så brukar jag rekommendera att göra ett uppföljningsmöte/avslutande möte efter ca 4 veckor för att säkerställa att även 100 % arbetsförmåga fungerar enligt plan. Det är viktigt att också sätta punkt och lämna sjukskrivningen och rehab bakom sig – ingen vill fortsätta vara ett rehabärende i tid och evighet.
En sjukskrivning tar slut tidigare om den är aktiv. Regelbundna kontakter mellan arbetsgivare och medarbetare. Stöd av t ex företagshälsovården. Genom att sitta och vänta och inte göra någonting alls så ökar risken markant för en sjukskrivning som kommer pågå långt längre än vad som skulle ha varit behövligt.
* När det handlar om uppsägning i samband med sjukskrivning rekommenderar jag å det starkaste att arbetsgivaren ALLTID tar hjälp av en arbetsrättsjurist för att säkerställa att arbetsgivaren har uppfyllt hela sitt arbetsgivaransvar.
För dig som är arbetsgivare och söker en arbetsjurist och inte vet vart du ska vända dig rekommenderar jag varmt Annika Elmér på Fondia Legal Services AB – klicka här för kontaktinfo >>
//Anna