Jag sitter och läser igenom tidningsartiklar som har fångat mitt intresse senaste tiden. Ofta hinner jag inte läsa alla direkt utan sparar ett bokmärke i webbläsaren och tar en stund varje vecka att gå igenom och se vad som kan vara intressant att fördjupa mig i.
Förra söndagen, den 26 januari, publicerade Svenska Dagbladet i samarbete med tidningen Chef en artikel i Näringslivsdelen av tidningen.
Rubriken var:
Det kändes som om jag skulle dö
Av ingressen och inledande text framgår att det är en artikel om en man i chefsposition, som då arbetade på Volvo Personvagnar, blev sjukskriven till följd av psykisk ohälsa. Han blev sjukskriven för utmattningsdepression.
Då den diagnosen (utmattningsdepression) inte finns i det försäkringsmedicinska beslutstödet hänvisar jag här till utmattningssyndrom för dig som vill läsa mer om sjukdomsbilden.
Jag vill verkligen betona att jag i detta inlägg inte ämnar på något sätt ifrågasätta sjukdomsbilden på personen i ovan nämnda artikel. Däremot är artikeln en utgångspunkt för mitt resonemang som följer.
Så, jag läser artikeln, både en och flera gånger. Jag läser noga. Väger innehållet.
Artikeln är relevant och viktigt. Den berättar även om att det finns ett arbetsliv efter utmattningsdepression vilket det inte är helt ovanligt att det ifrågasätts.
Men.
Om jag tittar på artikeln ur ett genusperspektiv, kvinnor och män, då går hjärnan igång ordentligt!
De högsta sjukskrivningstalen idag är hos kvinnor med psykisk ohälsa. En stor del av dessa kvinnor arbetar inom omvårdande yrken (vård, skola mm) där de inte har topplöner eller chefspositioner.
För dessa kvinnor kan den ovan nämnda artikeln upplevas som orättvis.
Mannen som är chef i ett privat bolag fick snabbt hjälp med orsaken till sjukfrånvaron och i att komma tillbaka i arbete.
Tyvärr är det inte vardagen för de ovan nämnda kvinnorna.
Här har arbetsgivare likväl hälso- & sjukvården mycket att arbeta på för att skapa jämnare förutsättningar för rehabiliterande åtgärder, medicinska (individuella) så väl som arbetslivsinriktade (organisatoriska hos arbetsgivaren).
Region Skåne arbetade för några år sedan fram ”Genushanden” som syftade till att de i sjukvården ska påminnas om att ställa samma frågor till patienter, oavsett om det är kvinnor eller män.
Kanske behöver vi en genushand även när det gäller de arbetslivsinriktade insatserna på arbetsplatserna?
//Anna