När jag var sjukskriven (14 år sedan) så samtalade jag med min dåvarande chef om vad jag ville berätta för mina kollegor om varför jag var sjukskriven. Vi kom överens om att min chef skulle berätta för mina kollegor att jag var sjukskriven för utbrändhet och sedan hålla dem uppdaterade om när jag skulle komma tillbaka etc.
Vad jag sedan bistert fick erfara när jag skulle börja återgå i arbete var att min chef egentligen inte sagt något alls av betydelse. Spekulationerna gick vilt bland kollegorna om varför jag varit sjukskriven. Spannet var allt mellan att jag var lat till att låg för döden i cancer… Det insikten var fruktansvärd för den medförde även en misstänksamhet bland kollegor och andra chefer mot mig och varför jag inte var på jobbet. Det blev väldigt svårt när jag väl skulle tillbaka i arbete.
Samma berättelse har jag genom åren hört från många andra, både klienter och deras chefer/arbetsgivare. Vad säger man när en person blir sjukskriven? Hur meddelar man kollegorna? etc.
För mig är det enbart sunt förnuft som gäller här. Att fråga den sjukskrivna medarbetaren, stödja denna i dennes önskan och sedan följa den! Svårare är det inte.
Att helt bortse från att vikten av att hålla kollegor informerade i linje med vad sjukskriven önskar kan vara förödande.
Jag tänker t ex på den klienten som undrade varför det aldrig var någon kollega som hörde av sig från jobbet. Tystnaden var oerhört jobbig och motståndet för att starta en återgång i arbete var väldigt stort.
I det här fallet hade chefen helt på egen hand sagt till kollegorna att inte höra av sig till sin sjukskrivna medarbetare då denne ”inte mådde bra utan behövde nog få lugn och ro”. Där satt sjukskriven medarbetare hemma i sin ensamhet och undrade varför ingen hörde av sig…
I nummer 2/2012 av Almegatidningen finns en väldigt intressant artikel om just detta, fylld med tips och rekommendationer om hur man som arbetsgivare ska tänkta och agera.
Klicka här för att läsa den, den finns på sid 8-9 >>
Läs den!
Det finns även en väldigt intressant studie kring just kollegors betydelse för återgång i arbete.
Avhandlingen Workplace Social Relations in the Return-to-Work process har lagts fram av Åsa Tjulin vid Rikscentrum för arbetslivsinriktad rehabilitering (RAR), Institutionen för medicin och hälsa (IMH) och Linköpings universitet.
Arbetskamraterna är betydligt viktigare vid rehabilitering av långtidssjukskrivna än vad man tidigare trott. Därför bör alla involveras i arbetsplatsernas rehabiliteringsprogram.
Arbetsgivarna släpper ofta taget när den sjukskrivne kommit tillbaka – trots att det är då det verkliga återanpassningsarbetet börjar.
Enligt avhandlingen tar arbetskamraterna ofta det största ansvaret.
Chefer måste bli mer medvetna om medarbetarnas betydelse i rehabiliteringsprocessen och mer stöttande.
Därför behövs det en öppen kommunikation mellan chefen och den som är sjukskriven om vilka utmaningar och möjligheter som återgången skapar i den dagliga verksamheten.
Rehabiliteringsrådets slutbetänkande SOU 2011:15 berör även detta i följande utdrag:
Arbetsplatsens betydelse i rehabiliteringsarbetet
- Osäkerhet inför vad som väntar på arbetsplatsen vid återgång till arbete kan vara en bidragande orsak till att den anställde önskar stanna kvar i sin sjukskrivning längre än vad som är medicinskt motiverat.
- Tydliga rutiner för hur inslussning i arbetslivet för den som varit borta en längre tid bidrar till att skapa trygghet när rutinerna är kända, inte bara för arbetsledning utan även för anställda.
//Anna