Kategoriarkiv: läsvärt

Blir det en lag eller ej? #rehabkoordinator

Idag har övergångsregeringen presenterat höstbudgeten.

I den, under utgiftsområde 10, kan man läsa:

Min tolkning av ovanstående är att det i nuläget inte blir en ny lag om koordinatorfunktionen inom hälso- & sjukvården från 2 januari 2019 utan en förnyad överenskommelse mellan Regeringen och SKL.

Så, tålamod mina vänner 😉

Vi får helt enkelt invänta den parlamentariska processen med ny regering innan vi vet om det blir en lag eller ej.

//Anna

Rehabsamordnare – Intressant tillbakablick till 2003

Jag läser Socialmedicinsk tidskrift, nr 2/2003.

Den är 15 år gammal.

Temat för skriften är ”Rehabiliteringssamordnaren – en blivande profession”

Temat syftar till att Försäkringskassan hade rehabiliteringssamordnare.

Det är väldigt kul (och lite nördigt) att läsa om uppdraget som då fanns hos Försäkringskassan!

En av artiklarna i skriften har titeln ”Officiella och inofficiella bilder av en yrkesroll – den tysta kunskapens villkor”. Skrivet av Susanne Ekblad. Avsnittet utgörs av en empirisk undersökning med kvalitativ ansats vars syfte är att beskriva yrkesrollens villkor [rehabiliteringssamordnare hos Försäkringskassan] genom att ställa en officiell och en inofficiell bild av yrket mot varandra.

Tyvärr finns artikeln inte att tillgå i sin helhet på nätet, utan då får man beställa den i tryckt version.

Det är som att kliva in i en tidsmaskin, att åka tillbaka till 2003, en beskrivning av uppdraget som på sätt och vis håller än idag – konstigt nog.

Titeln rehabiliteringssamordnare finns idag 2018 inte hos Försäkringskassan, däremot har vi nu för tiden rehabkoordinatorer inom såväl hälso- & sjukvården som företagshälsovården.

Jag ska här nedan redovisa några citat från kapitlet med en egen kommentar i anslutning till dem.

”Bland alla olika ärendeslag som Försäkringskassan sköter skiljer sig rehabiliteringen så till vida att arbetet syftar till förändring av individers livssituation snarare än beviljandet av olika bidrag.”

Idag, 2018, har Försäkringskassans handläggare ett samordningsansvar, som regleras i Socialförsäkringsbalken. Det är ett tudelat uppdrag där, för att citera ovan ”beviljandet av olika bidrag” i praktiken tyvärr alltid går före samordningsansvaret.

Därför behövs koordinatorer inom hälso- & sjukvården och företagshälsovården idag. Koordinatorer som har som uppdrag att koordinera och samordna sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocessen.

”Tyst kunskap är ett begrepp som visat sig användbart för att förstå rehabiliteringssamordnarnas situation inom Försäkringskassan, och därmed villkoren för rehabiliteringsarbetet. Ett grundtagande för studien har varit att dessa besitter ett stort mått av tyst kunskap, som varken är känd eller erkänd inom organisationen som helhet. En av flera orsaker till att den förvärvade yrkeskunskapen inte är erkänd, kan vara den låga grad av professionalitet som yrkesgruppen hittills tillerkänts, med åtföljande låg status och svag maktposition.”

Jag blir ledsen när jag läser ovan. Tänk om yrkesgruppen rehabiliteringssamordnare hade tillerkänts hög grad av professionalitet och status och även utvecklats inom Försäkringskassan – hade det påverkat sjukfrånvarons utveckling senaste 15 åren?

”Det är viktigt att skapa en relation med den sjukskrivne som präglas av förtroende och tillit. En annan del i förhållningssättet handlar om att inte forcera. ”Ibland måste man vänta ut, så små frön och luta sig tillbaka och låta det gro.” Den sjukskrivna måste får pröva själv, och samordnaren behöver inte alltid säga hur hon tror att det ska gå.”

Just det här är en viktig del i uppdraget för koordinatorer inom hälso- & sjukvården och företagshälsovården. Att skapa en relation byggd på förtroende och tillit. Att inte forcera. Att ibland låta saker få gro. Det är en konstant balansgång.

”En rehabiliteringssamordnare säger, ”Man måste jobba individinriktat, det är ett bra uttryck. Det är ingen standardiserad massproduktion, man kan inte översätta det till ett tillverkningsföretag.” ”Vi är nästan som skräddare som ska sy en kostym. Den ena kroppen är inte den andra lik. För att kostymen ska sitta bra så måste man måttsy.”

Det är väldigt kloka ord från en rehabiliteringssamordnare hos Försäkringskassan, i början av 2000-talet.

Tyvärr upplever jag att det är tvärt emot hur Försäkringskassans handläggare arbetar idag. Man försöker få alla att passa i samma storlek på kostymen, vilket gör att den sitter illa på de flesta och vissa kan inte ens få kostymbyxorna över knäna eller få på sig kavajen, än mindre knäppa den. Jag tänker t ex på hur alla bedöms mot en ”standardiserad” definition av begreppet ”normalt förekommande arbete”, som ingen vet vad det egentligen är (utredning pågår inom socialdepartementet och blir klar under 2019…).

För de koordinatorer inom hälso- & sjukvården och företagshälsovården som jag utbildar så är det däremot just detta jag framhåller; vi måste utgå från varje individs individuella förutsättningar, i relation till faktisk arbetsgivare, för att ta oss fram. Det finns ingen standard som funkar för alla.

”Det som ses som mest problematiskt, är relationsproblem mellan sjukskrivna och deras arbetsgivare.”

Där kan vi nog enas om att det är så än idag, 2018. Ingen skillnad. Precis samma idag. När den relationen skaver så är det genast ett centralt hinder att lösa för att komma vidare. Ansvaret finns hos såväl den sjukskrivna som arbetsgivare att lösa det som skaver.

”Rehabiliteringssamordnarna betonar också vikten av att kontinuerligt följa upp rehabiliteringen.”

Exakt så! Det är A och O.

Det är det som idag är rehabsamordning/rehabkoordinering.

Att följa ärendet i mål.

Att hålla ihop hela processen tills överenskommet mål med rehabiliteringen har uppnåtts.

Ärende för ärende.

//Anna

Alltid helhetstänk vid återgång i arbete

Jag försöker hela tiden hålla mig uppdaterad när det gäller studier om funktionen rehabkoordinator. Studier som utgår från uppdraget inom såväl hälso- & sjukvården som företagshälsovården. Det är en förutsättning för mig, gällande de kurser jag håller för rehabkoordinatorer, på uppdrag av Karolinska Institutet Uppdragsutbildning.

Nu i dagarna fick jag tips om en studie från Institutet för stressmedicin Västra Götaland som i ett första steg redovisats i ett forskningsprotokoll (study protocol):

"Involving the employer to enhance return to work among patients with stress-related mental disorders – study protocol of a cluster randomized controlled trial in Swedish primary health care"

Klicka här för att komma till studien ››

Forskningsprotokollet är på engelska, och jag ska erkänna att då tycker jag oftast att det är lite svårt att förstå. Men, det som är svårt ska man träna på så jag såg till att jag hade Google translate tillgängligt om jag skulle köra fast på något ord. Fick nyttja det några gånger 🙂 


I Background (sid 1) läser jag:

The objective is to evaluate whether the early involvement of the patient’s employer can reduce the time for return to work compared to treatment as usual.


I Methods/design – Aim (sid 3) läser jag:

The primary hypothesis is that an early contact between caregiver, patient and employer can stimulate the employer to take measures at the workplace that advance patients’ RTW.


I Methods/design – The intervention (sid 4-5) läser jag:

When a GP had identified a patient for inclusion (step one), the RC set up a meeting with the patient. During this meeting, the RCs informed the patient about the study and collected his or her written consent. The patient filled out a questionnaire containing questions on background characteristics, occupation, symptoms, work stressors and private life stressors, work ability, RTW self-efficacy, employer activities, RTW motivation, and general health (see Table 2). The questionnaire took about 30 minutes to fill in. Patients declining participation were asked to fill in their year of birth, gender and occupation. The RC then used the questionnaire to interview the patient for about one hour (step two), scanned the questionnaire to the medical journal, and provided the GP with a summary. In the next step (step three), the RC called the patient´s employer and filled out a form containing questions about the employer’s view on the situation before and after the patient’s sick-leave, and about the employer’s readiness for the patient’s RTW. This form was also scanned to the medical journal, and the GP was provided with a summary. The procedure ended with a meeting between the RC, the GP, the patient and the employer to set up a plan for RTW (step four). After this final step, the RC filled out a checklist about protocol adherence.


Där tar formen för forskningsstudien slut.

Fyra steg som avslutas med att man upprättar en plan för återgång i arbete.

De fyra stegen är i princip samma steg som jag själv gör i mitt praktiska arbete som rehabkoordinator, dock på en företagshälsovård. Enda skillnaden är att jag oftast träffar patienten (för att använda samma språk) och har arbetsgivarkontakt före läkarbesöket, vilket gör att läkaren har en bred bakgrundsinformation från patient och arbetsgivare vid själva läkarbesöket.

Missförstå mig rätt.
Det är viktigt med tidig arbetsgivarkontakt.

För företagshälsovården är det helt naturligt, då arbetsgivaren är kunden. För hälso- & sjukvården och dess rehabkoordinatorer, som forksningsprotokollet ovan handlar om, är det ett relativt nytt moment i deras uppdrag.

Det är bra och viktigt att det görs studier om vikten och betydelsen av tidig arbetsgivarkontakt när det kommer till återgång i arbete.

Men.

För mig, som jobbat som rehabkoordinator i mer än 15 år och utbildat i minst 10 av dessa år, så är det inte att göra EN insats i början som ger störst effekt. Det är att efter den första tidiga insatsen med arbetsgivarkontakt regelbundet följa upp och stämma av den plan för återgång i arbete som upprättas och att löpande hålla den uppdaterad och anpassad till det som händer under tiden för återgång i arbete.

Medicinskt mående kan både förbättras och försämras, flera gånger om.

Förutsättning på arbetsplatsen kan förändras, t ex chefsbyten och omorganisationer.

Privata händelser kan förändra situationen.

Med mera.

Jag landar än en gång i, att när det kommer till återgång i arbete så måste man utgå från helheten; individen (privata och medicinska faktorer) likväl som arbetsgivare (organisatoriska faktorer). 

Dessa faktorer ska finnas med under hela vägen tillbaka i arbete, oavsett orsak till sjukskrivning/arbetsoförmåga. Det är mitt jobb som rehabkoordinator, tillsammans med mina kollegor som t ex läkare, psykologer och sjukgymnaster, att tillsammans med individen och dennes arbetsgivare planera och revidera planen löpande för att ta steg för steg i process återgång i arbete.

Det räcker inte bara med att koppla in arbetsgivaren tidigt i sjukfallet, utan det är vad vi alla gör från start till mål som är A och O i en framgångsrik och hållbar återgång i arbete.

Dessutom, en tidig arbetsgivarkontakt där arbetsgivaren tar bollen att se över möjlighet till eventuella arbetsanpassningar för återgång i arbete, gör inte i sig att återgång i arbete kan starta. Vi får inte glömma de medicinska faktorerna. Även om arbetsgivaren direkt kan göra arbetsanpassningar så kan det medicinska orsaka att återgång i arbete ännu inte kan starta. 

Tricket är att i tid synka medicinska förutsättningar för (start av) återgång i arbete med eventuella arbetsplatsanpassningar.

Men det är bara min åsikt.

//Anna

Fulltecknad kursstart! #rehabkoordinatorer #kursgrupp34

Idag händer det igen!

Aktuell kursstart är fullsatt!

Det är lika otroligt varje gång! Att vi fyller kurs efter kurs!

Så fantastiskt roligt att få jobba med en populär utbildning. En utbildning som startade 2010.

Snart har vi utbildat 1000 personer!

Behovet av rehabkoordinatorer inom såväl företagshälsovården som hälso- & sjukvården bara växer. De blir fler och fler. Dessutom är det ett stor intresse för kursen bland personal på HR-avdelningar.

För den som är intresserad kan vi även erbjuda en fördjupning för tidigare deltagare inom hälso- & sjukvården. En kurs om 3 hp.

“Fördjupning i rehabiliteringsprocessen för rehabkoordinatorer inom hälso- och sjukvården” 3 hp

Nyfiken på den nya kursen? Klicka här för mer info ››

Vi har inte glömt er inom företagshälsovården – det kommer en fördjupningskurs för er, nästa år! Håll utkik!

Trevlig helg!

Anna

Jag blir lite provocerad…

Kompetenscentret för företagshälsa – Ny rapport om kostnad för rehabilitering av alkoholproblem

En rapport som denna har en tendens till att provoceras mig lite. Just att man fokuserar enbart på en kostnadsjämförelse och inte kostnad och kvalité som en enhet.

När det gäller rehabiliteringsinsatser (t ex alkohol, stress eller smärta) så är det självklart viktigt att se till att insatsen är lönsam (kostnadseffektiv) men hur kan man mäta insatsens kostnad om man inte tar med faktorn kring det individuella resultatet av behandlingen.

För mig är utfallet av insatsen, och huruvida den har hjälpt den enskilda individen till arbetsförmåga, en betydligt viktigare faktor än kostnad. Kostnaden kommer garanterat att öka om resultatet inte motsvarar förväntningarna (förhoppningarna), just för att man enbart tittat på insatsens kostnad och inte om det är rätt för aktuell medarbetare.

Lite funderingar så här på en söndag.

//Anna

Årets viktigaste debattartikel? #sjukskrivning #läkarintyg 

Kanske årets viktigaste debattartikel gällande läkarintyg och sjukskrivning. LÄS!

Människor kan ofta må dåligt utan att bli hjälpta av en sjukskrivning. Vi läkare måste bli bättre på att ta del av lidande som vi inte kan behandla bort med sjukskrivning. Det skriver flera läkare i en uppföljning till Sören Kerslow.

Källa: ”En massiv medikalisering av svenska folket” | SvD