Sedan mer än ett år tillbaka läser jag DN på min iPad. Det är bekvämt och jag slipper samla och bära allt tungt tidningspapper till återvinningen. Dessutom blir det att jag verkligen LÄSER tidningen.
Idag fastnade jag i ett reportage av en kvinna som ur sitt eget perspektiv beskriver hur hon blir utförsäkrad från Försäkringskassan (FK), överförd till Arbetsförmedlingen (AF) och där blir hänvisad till en ”kompletterande aktör”.
”På väg till jobbet” av Nike Markelius.
Hennes berättelse är fantastisk! Hon har målande beskrivit sina upplevelser och hur hon blir bemött.
Klicka här för att läsa reportaget >>
Samtidigt blir jag ordentligt skrämd av det hon berättar. Sättet hon blir bemött på. Både av Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och coacherna hos den ”kompletterande aktören”.
Ja, det är bara ur den enas perspektiv – men nog så viktigt. Det handlar om hennes upplevelse och det är det som avgör resultatet – oavsett hur goda intentioner som övriga aktörer har.
För några år sedan (2005-2007) samarbetade jag själv med en ”kompletterande aktör”. Det var när det fortfarande fanns ekonomiska medel hos Försäkringskassan som gjorde att de kunde upphandla arbetslivsinriktad rehabilitering.
Företaget jag jobbade med fanns i Södertälje och vi arbetade framgångsrikt med ett program som hette ”Framstegen”.
Upplägget handlade om att deltagarna (sjukskrivna med och utan arbetsgivare) skulle under 12 veckor hos oss, förberedas för att starta en faktisk återgång i arbete.
Under dessa 12 veckor skapade deltagarna sina egna handlingsplaner, med stöd av oss coacher. Vi varvade med seminarier, individuell handledning och fysisk träning.
Efter de 12 veckorna hade vi ett avslutande möte där deltagaren själv presenterade sin handlingsplan för sin handläggare från FK, representant från AF eller arbetsgivare (AG) om deltagaren hade en anställning, och jag som rehabcoach.
Mitt jobb under de 12 veckorna handlade bl.a. om att säkerställa att den handlingsplan som deltagarna själva jobbade fram var realistisk i relation till de regelverk som formar ramarna vid ersättning från FK/AF.
Den upplevelse om jag fick vara med om vid vart och ett av dessa möten var helt fantastisk!
Att få sitta med och lyssna på dessa deltagare som, när de 12 veckor tidigare kom till oss verkligen inte förstod varför de skulle komma till oss, många gånger kanske inte var de mest motiverade, nu sitter rakryggad och stolt presenterar de sin EGEN handlingsplan för gästerna.
Att få se hur det lyser i deras ögon. Hur de som hästar i sina boxar precis innan de släpps iväg för ett lopp inget hellre vill än att få börja loppet!
Responsen från FK/AF/AG var fantastisk!
Vi hade ett resultat om ca 75-80 % av deltagarna som efter kursen var redo att direkt starta en återgång i arbete i form av arbetsträning eller deltidsfriskskrivning.
Viktigt att veta är att våra deltagare hade lång historik av komplex sjukskrivning och många gånger även arbetslöshet. Detta var i tid innan rehabiliteringskedja och tidsbegränsning med sjukpenning.
Men – det fanns en baksida…
Jag minns ett möte hos AF där en av handläggarna säger
Ni är för bra på det ni gör. När deltagarna har varit hos er, och efter 12 veckor är laddade för att komma tillbaka i arbete, har vi inte resurser att hjälpa dem att verkställa deras handlingsplan…
Vad svarar man på det?
Detta medförde att av de som gått ”Framstegen” var det inte alla 75-80 % som nämnts ovan, som faktiskt kom igång med (återgång i) arbete. Där var siffran lägre och det som sades av AF ovan är en viktig orsak.
Vi påtalade att vi gärna tog ett fortsatt uppdrag i att stödja deltagarna i att också verkställa sin egen handlingsplan. Men där fick vi nej. Det ingick inte i uppdraget och för det fanns det inga pengar…
I samma veva som FK inte längre fick medel för att upphandla denna typ av tjänster och kunde inte heller AF skicka deltagare då de hade sk ”hängavtal” vilket gjorde att de kunde nyttja avtal som FK hade med leverantörer. Det var politik.
Konsekvensen blev då att ”Framstegen” lades ner och vi gick alla våra separata vägar.
Idag är det AF som har upphandlat denna typ av tjänster.
”Framstegen” kan när som helst startas upp igen. Kanske är det dags? Vad säger ni?
//Anna
Jodå, jag hade en handlingsplan och startade ett företag (som rehabilitering). Jättegod respons från marknaden! Starta Eget kurs och sedan köra igång.
Plötsligt tittar alla i taket – inte mitt bord! Revisorn fakturerade det som fanns på kontot. Räkningar gällande testabonnemang för data…skyhöga och falska.
Ett EU-projekt med min affärsidé lanserades och miljoner delades ut.
Allt som är kvar är en pdf-fil om småföretagens datamognad.
När sinnelagen hos ”hjälparna” är girighet och fräckhet, då ska man inte satsa och riskera sina pengar och hälsa!
Anden i flaskan har släppts ut – och jag vet inte hur man ska få in den igen? Oärligheten! Sprang på den på fem arbetsplatser i rad. Då kommer utmattningen! (som aldrig blir godkänd arbetsskada!)
Det är en smitta som sprids! Vaccination mot den smittan måste fram!
Alla sitter snart fast pga att man varit med fingrarna i syltburken!
Och är man inte med och blir smittad – då blir man utmobbad!
Glad pensionär!