Just nu är ämnet ledarskap högaktuellt för mig!
Vart jag mig än vänder, både i yrkeslivet och privatlivet, ser jag både fantastiskt bra ledarskap och mindre bra (riktigt uselt) ledarskap i praktiken. När jag själv blir drabbad av andras bristande eller icke existerande ledarskap blir jag arg, ledsen, besviken och frustrerad!
Det är nämligen precis det som hänt mig på sista tiden.
Frustrationen växer av att inte nå fram till dem det berör. Insikten verkar inte finnas där om vilken betydelse det har i att leda verksamhet och i det informera och bjuda in i beslut som påverkar flera när det är förändringar på gång, stora som små.
Upplevelsen av att bli överkörd och inte sedd är inget som medför att kreativiteten växer och samarbetet frodas…
För många är detta tyvärr vardag. Jag som egen kan många gånger välja med vilka eller hur jag jobbar. Ibland kan dock händelser göra att jag ifrågasätter tidigare medvetna val om de verkligen var medvetna och rätt.
Det här blir lite personligt och jag hoppas det är ok. Du får här en liten inblick i min vardag. En vardag som är precis som många andras, medgång och motgång. För mig är det då viktigt i hur jag väljer att förhålla mig och agera när det gäller motgång i samarbete med andra. Jag försöker alltid vara konstruktiv och hålla mig till fakta. Det är svårt, ibland extra svårt.
För mig när jag utbildar handlar det om att stärka andra i deras yrkesroll så de blir duktigare och starkare. Detsamma gäller i de rehabärenden jag koordinerar, där handlar det om att stärka såväl individen som t ex berörd chef och kollegor.
Därför gör det så ont i mig och jag blir så ledsen när jag får en kalldusch av det motsatta.
Ledarskapets betydelse för sjuknärvaro och sjukfrånvaro har fastställts i flera forskningsrapporter senaste åren. Taskigt ledarskap = hög (psykisk) ohälsa.
Det finns hur mycket böcker som helst i detta ämne men ändå hoppas jag varje gång det kommer en ny. Jag hoppas hitta en enkel och konkret ”manual” kring själva människan som är ledare, inte hur man ska sätta löner eller organisera verksamheten. En bok jag kan sätta i händerna på chefer jag möter som är intresserade av att utveckla och stärka sitt ledarskap.
Äntligen har nu boken jag länge sökt kommit; ”Den brinnande chefen – vägar till samverkan mellan chefer och anställda” av Rickard Carlsson och Lennart Matikainen. Att Lennart dessutom är en av mina bästa vänner gör inte saken sämre!
Jag vill ge er exempel på några konkreta citat ur boken som visar på att det mesta handlar om sunt förnuft och självklarheter, men som vi ständigt behöver bli påminda om och träna på att praktisera, dagligen!
”De flesta börjar med automatik höja sig på sina utvecklingsområden när man får positiv feedback för sina bättre områden.”
”Det är bara att gå till sig själv och fråga: När har jag mest lust att delta – när någon bestämmer åt mig eller när jag själv fått vara med och skapa processen?”
”Det vi fokuserar på växer.”
Dessutom, det bästa kapitlet i hela boken – ”Värdegrunder”.
Så, jag läser nu boken noga. Reflekterar samtidigt mycket över innehållet i relation till den faktiska situationen jag beskrev ovan.
Jag kan bara välja och påverka hur jag själv för håller mig i en given situation oavsett om jag är t ex chef, medarbetare, VD, samarbetspartner, kund, vän eller familj.
Så, jag andas lite till. Resonerar lite till. Läser lite mer. Reflekterar. Med en liten dos tålamod kommer lösningen snart visa sig för mig.
//Anna