Kategoriarkiv: socialförsäkringen

Beklämmande läsning om Försäkringskassan

I mitt jobb med att utbilda rehabkoordinatorer så läser jag en hel del rapporter. Det är även av stort värde i möte med mina uppdragsgivare så som t ex arbetsgivare och företagshälsovård.

Jag har nu läst den senaste rapporten från INPSF – Inspektionen för socialförsäkringen Rapport 2017:9 ”Bedömningar vid 90 och 180 dagar i rehabiliteringskedjan”.

Syftet med denna granskning är att bedöma om Försäkringskassan utreder och tillämpar rehabiliteringskedjan i prövningar efter 90 och 180 dagar, och i så fall med vilken kvalitet. Syftet är därutöver att redogöra för ISF:s syn på hur sjukskrivningsprocessen kan bli bättre.

Det finns flera viktiga delar i denna rapport och utdragen nedan är de som jag finner extra viktiga och betydelsefulla. Jag rekommenderar dig att läsa igenom hela rapporten. Det visar på betydelsen av att vi alla parter arbetar med en aktiv process när det kommer till sjukskrivning, rehabilitering och återgång i arbete.

/../ behovet av åtgärder kan förändras under ärendets gång. Det kan ske med utgångspunkt från rehabiliteringskedjans fasta tidsgränser, men även bero på att den försäkrades situation förändras både medicinskt eller arbetsmässigt. Detta ställer krav på att Försäkringskassans handläggare är aktiva och genomför nödvändiga utredningsåtgärder men också fångar upp impulser från de olika aktörerna i sjukskrivnings-processen. Det är detta som till stor del är Försäkringskassans samordningsansvar, det vill säga att i samråd med den försäkrade föra processen framåt med stöd av andra aktörer såsom arbetsgivaren, hälso- och sjukvården och Arbetsförmedlingen.
Det är samtidigt viktigt att poängtera att utredningen och samordningen inte i första hand handlar om att alla försäkrade ska få aktiv rehabilitering eller att de behöver någon form av sådan för att kunna återgå i arbete. Försäkringskassans samordningsansvar handlar till stor del om att identifiera de försäkrade som faktiskt behöver rehabilitering. Det gäller med andra ord att urvalsprocessen är grundlig och att bedömningarna blir de rätta, för att förhindra obefogade och onödiga åtgärder i handläggningen.
Den försäkrade bör tillsammans med arbetsgivaren, hälso- och sjukvården och Arbetsförmedlingen vara de aktörer som bäst kan identifiera och hitta lösningar på hur den försäkrade ska kunna återgå i arbete i varje enskilt fall.
För att Försäkringskassan ska kunna göra bedömningar enligt sjukförsäkringens rehabiliteringskedja behöver myndigheten klarlägga de förhållanden som har betydelse i varje enskilt fall. 

/../ 

Bedömningar av god kvalitet är en förutsättning för att kunna säkerställa att de personer som har rätt till sjukpenning för nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom också får förmånen.

/../

Det är dessutom från ett såväl privatekonomiskt som samhällsekonomiskt perspektiv mycket viktigt att den försäkrade kan få möjlighet att återgå i arbete så snart det är möjligt.

/../

Syftet med att införa rehabiliteringskedjan inom sjukförsäkringen var att råda bot på den passivitet som kännetecknade sjukskrivningsprocessen.
Försäkringskassan har en central roll för att upprätthålla en väl fungerande sjukskrivningsprocess. Försäkringskassan har en utredningsskyldighet. Det betyder att Försäkringskassan ska se till att varje ärende blir utrett i den omfattning som behövs i det enskilda fallet.
Försäkringskassans samordningsansvar tar inte ifrån övriga parter deras ansvar. Arbetsgivaren har till exempel ett rehabiliteringsansvar enligt socialförsäkringsbalken och arbetsmiljölagen (1977:1160) som inte påverkas av Försäkringskassans arbete.

Försäkringskassan behöver alltså kontinuerligt både bedöma rätten till ersättning och klarlägga behovet av rehabiliteringsåtgärder, i enlighet med vad lagstiftningen föreskriver vid olika tidpunkter i sjukfallet.
ISF visade i en studie från år 2014 att den enskilda handläggarens egen inställning till arbetet på Försäkringskassan kan påverka utgången av ett ärende.

Utredning och bedömning efter 90 dagar i rehabiliteringskedjan

Det huvudsakliga resultatet från granskningen är att bara cirka en tredjedel av de granskade ärendena innehåller en dokumenterad bedömning av rätten till sjukpenning efter 90 dagar som är baserad på en tillräcklig utredning. Granskningen visar också att Försäkringskassan alltför sällan involverar den försäkrade och arbetsgivaren i sjukskrivningsprocessen.
För att uppnå syftet med lagstiftningen är det inte tillräckligt att Försäkringskassan bedömer rätten till sjukpenning i förhållande till rätt bedömningsgrund enligt lagen. För att bedömningen ska bli korrekt i sak måste myndigheten också ha ett tillräckligt beslutsunderlag. När sjukfallet har passerat 90 dagar förutsätter detta att myndigheten har utrett vilka arbetsuppgifter den försäkrade har i sitt ordinarie arbete och om det finns möjligheter att anpassa dem. Myndigheten måste också ha utrett om det finns möjligheter att omplacera den försäkrade till andra arbetsuppgifter hos arbetsgivaren. För den som är deltidssjukskriven bör Försäkringskassan också utreda hur förläggningen av arbetstiden vid deltidssjukskrivning ser ut, eftersom arbetstiden vid deltidssjukskrivning måste överensstämma med graden av utbetald sjukpenning.

I hälften av de granskade ärendena bedömer ISF att kvaliteten i utredningarna inte är tillräcklig utifrån vad ärendet kräver. Det gäller oavsett om Försäkringskassan har bedömt rätten till sjukpenning mot rätt bedömningsgrund eller inte. I dessa ärenden har Försäkringskassan inte förutsättningar för att kunna göra en kvalitativt god bedömning.
Den allra vanligaste orsaken till brister i utredningen är att det saknas uppgift om arbetsgivaren kan erbjuda andra arbetsuppgifter. Det är också vanligt att det saknas uppgifter om arbetsgivaren kan erbjuda tillfälliga arbetsuppgifter. Uppgiften om tillfälligt arbete borde dessutom redan ha utretts i samband med den första bedömningen av rätten till sjukpenning, det vill säga från dag 15 i sjukfallet. Ganska många ärenden saknar också uppgifter om vad det ordinarie arbetet ställer för krav på arbetsförmågan eller hur arbetet skulle kunna anpassas. I drygt en tredjedel av ärendena där utredningen är otillräcklig saknas uppgifter om hur den försäkrade förlägger sin arbetstid under deltidssjukskrivning.

Försäkringskassan involverar den försäkrade i sjukskrivningsprocessen för sällan

Sammanfattningsvis visar granskningen att Försäkringskassan i de allra flesta ärenden har haft kontakt med den försäkrade, vanligtvis per telefon eller genom brev. Men granskningen visar också att Försäkringskassan och den försäkrade i dessa kontakter sällan diskuterar vilka anpassningar eller omplaceringar som den försäkrade tror kan vara möjliga på arbetsplatsen. En diskussion med den försäkrade bör vara grundläggande i Försäkringskassans arbete med att utreda ärendet inför bedömningen av rätten till sjukpenning efter 90 dagar,
Resultaten visar att Försäkringskassan i bara drygt 25 procent av ärendena har utrett hur den försäkrade ser på möjligheterna till anpassning av arbetet eller omplacering på arbetsplatsen. Här finns det alltså en stor potential till förbättringar och effektiviseringar i sjukskrivningsprocessen, genom att i högre utsträckning använda kontakterna för att fråga efter rätt information och göra tillräckliga utredningar.
I flera av de granskade ärendena har den försäkrade signalerat att den psykiska miljön på arbetsplatsen är problematisk och är ett hinder för att återgå i arbete. Men Försäkringskassan har inte i något av fallen inlett en diskussion med arbetsgivaren utifrån denna information.

Planeringen i ärendena är bristfällig och inte förankrad med den försäkrade

I knappt 10 procent av ärendena saknas en planering helt. Utöver dessa ärenden finns det i drygt 50 procent av samtliga ärenden endast noterat vad nästa steg i handläggningen är, till exempel att Försäkringskassan ska invänta nästa läkarintyg eller en friskanmälan. I cirka 25 procent av ärendena består planeringen av att den försäkrade ska återgå till arbete genom en successiv upptrappning av arbetstiden. I några enstaka av dessa ärenden är detta kombinerat med någon form av anpassning av arbetet. I ett ärende består planeringen av att den försäkrade ska återgå i arbete med hjälp av arbetsträning i kombination med medicinsk rehabilitering. I cirka 10 procent av ärendena består planeringen av att den försäkrade ska återgå till arbete endast med hjälp av medicinsk rehabilitering, till exempel fysioterapi. I ett ärende inväntar Försäkringskassan en medicinsk utredning, medan arbetsresor i ett annat ärende ska göra det möjligt för den försäkrade att återgå i arbete. 

ISF bedömer att det är grundläggande att planeringen är förankrad med den försäkrade för att den försäkrade ska kunna ta sin del av ansvaret för att återgå i arbete. ISF har därför även undersökt om planeringen för hur den försäkrade ska kunna återgå i arbete är avstämd och förankrad med den försäkrade. 

Undersökningen visar att planeringen bara är förankrad med den försäkrade i en fjärdedel av samtliga ärenden där det finns en dokumentation om någon form av planering eller ett nästa steg i handläggningen. Resultaten visar dessutom att cirka 30 procent av de försäkrade inte är medvetna om Försäkringskassans planering i de fall denna innebär att den försäkrade ska återgå till arbetet genom en deltidssjukskrivning.

Utredning och planering med arbetsgivaren sker bara i begränsad utsträckning

Sammanfattningsvis visar granskningen att Försäkringskassan i 40 procent av samtliga ärenden inte har tagit kontakt med den försäkrades arbetsgivare. I drygt 50 procent av ärendena har Försäkringskassan begärt in ett arbetsgivarutlåtande. I cirka 20 procent har Försäkringskassan kontaktat arbetsgivaren per mejl eller telefon.

/../

Det är av central betydelse att Försäkringskassan inhämtar information från arbetsgivaren och för en diskussion med denne om möjligheterna att anpassa den försäkrades arbetsuppgifter eller möjligheterna till omplacering till andra arbetsuppgifter.

/../

I cirka 40 procent av samtliga ärenden har Försäkringskassan inte haft någon kontakt med den försäkrades arbetsgivare varken per telefon, genom att begära in ett arbetsgivarutlåtande eller på annat sätt. Detta trots att Försäkringskassan inför bedömningen efter 90 dagar i sjukfallet ska utreda och klarlägga vilka möjligheter det finns att anpassa arbetet eller omplacera den försäkrade till andra arbetsuppgifter.

Utredning och bedömning efter 180 dagar i rehabiliteringskedjan

Sammanfattningsvis visar granskningen att i 64 procent av ärenden har Försäkringskassan gjort en bedömning efter 180 dagar i rehabiliteringskedjan utifrån de krav som ställs i lagstiftningen och det finns även en bedömning som är underbyggd av en utredning av tillräcklig kvalitet. I övriga ärenden har Försäkringskassan antingen inte bedömt rätten till sjukpenning på ett sätt som svarar mot kraven enligt rehabiliteringskedjan, eller så finns det brister i utredningen som innebär att myndigheten inte har haft ett tillräckligt beslutsunderlag för att kunna fatta ett beslut.
Att det finns en planering i ärendet och att planeringen är förankrad med den försäkrade är ett tecken på att Försäkringskassan har kontroll över sjukskrivningsprocessen i det enskilda ärendet. En planering där den försäkrade är involverad gör det möjligt för den försäkrade att kunna veta vad som förväntas av hen.

/../

I de ärenden där det finns någon form av planering eller där nästa steg i handläggningen är noterad i ärendeakten har Försäkringskassan i drygt 60 procent av ärendena inte förankrat planeringen med den försäkrade. Detta trots att det är ärenden som har pågått i ett halvår.
Kvalitetsbristerna beror till stor del på att det saknas ett grundläggande utredningsarbete i ärendena
Bristerna i bedömningarnas kvalitet efter 90 dagar består främst av att de är dåligt underbyggda, det vill säga att det saknas väsentlig information i ärendena. Det saknas ofta uppgifter om det finns möjlighet att anpassa arbetsuppgifterna eller omplacera den försäkrade hos arbetsgivaren. Det saknas också ofta uppgifter om vilka möjligheter det finns till annat tillfälligt arbete hos arbetsgivaren. Detta borde vara utrett redan före den 90:e dagen i sjukfallet. 

Vad gäller bedömningen efter 180 dagar så är det framförallt uppgifter om vilken arbetsförmåga den försäkrade har i ett normalt förekommande arbete som saknas. Det saknas ibland även uppgifter om de särskilda skäl som finns i ärenden där bedömningen mot ett normalt förekommande arbete skjutits upp.
Grundläggande utredningar behöver bli bättre
Utöver iakttagelserna kring de bedömningar som görs vid de fasta tidsgränserna identifierar ISF ett flertal förbättringsområden när det gäller Försäkringskassans hantering av ärenden i sjukskrivningsprocessen. För det första behöver arbetet med grundläggande utredningar utvecklas. Med grundläggande utredning avses både att värdera den information som finns tillgänglig i ärendet och att vid behov hämta in kompletterande uppgifter. För det andra behöver relevanta aktörer oftare involveras i processen.

/../

ISF ser till exempel att Försäkringskassan alltför sällan för en diskussion med den försäkrade och arbetsgivaren om att anpassa arbetsplatsen eller om den försäkrade kan omplaceras på arbetsplatsen.
Försäkringskassan måste fullgöra sina uppgifter för en väl fungerande sjukskrivningsprocess
En väl fungerade sjukskrivningsprocess förutsätter att alla aktörer tar sitt ansvar. Det gäller både den enskilde, hens arbetsgivare, hälso- och sjukvården och Försäkringskassan. För att Försäkringskassans arbete i sjukskrivningsprocessen ska vara framgångsrikt behöver Försäkringskassan i varje enskilt ärende klarlägga vilka utredningsåtgärder eller andra åtgärder som behöver genomföras.


/../

Försäkringskassan måste leva upp till sin utredningsskyldighet.

/../

ISF vill understryka vikten av att varje ärende handläggs utifrån de individuella förutsättningarna i respektive fall. Att sträva efter att genomföra vissa specifika utredningsåtgärder i samtliga ärenden kan vara kontraproduktivt.

/../

Det gäller att handläggaren hos Försäkringskassan kan identifiera både om och när det behövs ytterligare åtgärder i ärendet. Även behovet av åtgärder kan förändras under ärendets gång. Det kan ske med utgångspunkt från rehabiliteringskedjans fasta tidsgränser, men även bero på att den försäkrades situation förändras medicinskt eller arbetsmässigt. Detta ställer krav på att Försäkringskassan har en aktiv handläggning som både utreder och fångar upp impulser från de olika aktörerna i sjukskrivningsprocessen.

/../

För att den försäkrade ska få möjlighet att återgå i arbete behöver alltså Försäkringskassan fullgöra sina skyldigheter i enlighet med lagstiftningen. I annat fall kan den försäkrade hamna i en situation där Försäkringskassan inte längre kan bevilja sjukpenning utifrån rehabiliteringskedjans regler, samtidigt som myndigheten, i samarbete med övriga aktörer som arbetsgivaren och hälso- och sjukvården, inte gjort tillräckligt för att göra det möjligt för den försäkrade att återgå i arbete.

Så, efter att ha läst dess utdrag ur rapporten – vad är dina funderingar och kommentarer?

//Anna

Nya bud från regeringen och @strandhall

Igår tisdag meddelade vår socialförsäkringsminister att regeringens kritiserade förslag om Hälsoväxling dras tillbaka och kommer inte finnas med i höstens budgetprop. Detta då arbetsmarknads parter antog uppdraget att komma med egna förslag som hur man ska arbeta med att sänka sjukfrånvaro och höja hälsan på arbetsplatserna.

SKL och fackförbund inom sektorn lämnade sin gemensamma avsiktsförklaring till regeringen i fredags. Läs mer ››

I måndags lämnade Svenskt Näringsliv, LO och PTK sitt förslag till  regeringen med konkreta åtgärder för minskad sjukfrånvaro. Läs mer ››

Så, frågan är nu om vad som rent konkret kommer att hända med sjukfrånvaron? Kommer detta leda till att den sjunker? Leder detta till hälsosammare arbetsplatser där ohälsan faktist ersätts med hälsa, både för individ såväl som organisation?

Moderaterna tror på att ta tillbaka den bortre tidsgränsen i rehabiliteringskedjan och för Försäkringskassan att skärpa sina kontroller – personligen tror jag inte att det är rätt väg att gå. Vi behöver arbeta med att stärka resurserna i t ex hälso- & sjukvården och företagshälsovården som kan komma in och arbeta med frågorna redan från dag 1! Mer om det i ett kommande inlägg här.

Vi går en spännande framtid till mötes!

//Anna

VIKTIGT FRÅN FÖRSÄKRINGSKASSAN – Frågor och svar om förslaget att avskaffa den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen

Regeringen har lämnat ett förslag om lagändring i budgetpropositionen. Beslut om budgeten kommer att fattas under hösten. Förslaget är att lagändringen ska börja gälla från och med 1 februari 2016.

Förslagen innebär

  • att den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen avskaffas
  • att det arbetsmarknadspolitiska programmet arbetslivintroduktion ska fasas ut och upphöra

Källa: Frågor och svar om förslaget att avskaffa den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen – Försäkringskassan

Ny rapport – ”Arbetsgivares medfinansieringsansvar i sjukförsäkringen”

Ny rapport från ISF (Inspektionen för socialförsäkringen) gällande ”15-procentaren” som gällde för några år sedan.

Jag läste nyligen i en intervju med socialförsäkringsministern att man övervägde att det kunde vara aktuellt igen med att se över alternativ för medfinansiering i sjukförsäkringen när anställda är (heltids)sjukskrivna.

Min egen erfarenhet från tiden med 15procentaren är att det inte var någon större succé och det är precis det som denna rapport bekräftar.

2103_framsida_rapport-2015-4_webKälla: Arbetsgivares medfinansieringsansvar i sjukförsäkringen – Inspektionen för socialförsäkringen

Det som är bra med rapporterna från ISF är att de antingen kan laddas ner som en pdf-file eller att man kan beställa dem tryckta och att de då är gratis!

Jag själv beställer dem i tryckt form när de släpps. Det är väldigt behändigt.

Vad tycker du att ISF ska granska i kommande rapporter?

//Anna

 

 

Sjukfrånvarons utveckling

Försäkringskassan kom med en första rapport om sjukfrånvarons utveckling, i juni i år. Den andra kom nu 1 december.

Klicka här för rapport Sjukfrånvarons utveckling del 1 ››

Klicka här för rapport Sjukfrånvarons utveckling del 2 ››

Jag tycker det här med sjukfrånvarons utveckling är väldigt intressant! Att orsakerna spänner från allt till vår individuella egna inställning till vår egen hälsa och vilket ansvar vi tar för den till hur vårt samhälle påverkas av världsekonomin.

Jag var tidigare i veckan på ett intressant seminarium, arrangerat av Försäkringskassan och Arbetsmiljöverket, där Lena Hartman från Försäkringskassan hade ett anförande och visade bilden nedan.

IMG_1661

Här sträcker sig sjukfrånvarons utveckling från 1955 fram till 2014!

I skrivande stund sitter jag då och läser den andra delrapporten från Försäkringskassan om sjukfrånvarons utveckling och läser följande intressanta beskrivningar:

  • Reformen med avskaffandet av den tidsbegränsade sjukersättningen har genererat ca 25 000 fler personer med sjukpenning istället.
  • Det är en allt större del av nya sjukskrivningar, till följd av psykisk ohälsa, framför allt hos kvinnor, som i genomsnitt är längre än andra sjukskrivningar.
  • Ökningstakten för inflödet med sjukskrivningar pga psykisk ohälsa är 3-4 gånger så stort som för alla andra diagnoser sammantaget.
  • När det gäller anställda kontra arbetslösa så står anställda för ökning i antalet sjukfall medan de arbetslösa är sjukskrivna längre. Nu ökar dock även längden på sjukskrivningana för de anställda.

Rehabiliteringskedjan har stor betydelse och håller tillbaka den nuvarande uppgången i sjukfrånvaron. Om den kan kompletteras med insatser som förändrar och förstärker arbetet på arbetsplatserna med att förebygga sjukskrivningar, att få tillbaka sjukskrivna i arbete och sänka trösklarna att anställa personer med sämre hälsa, så ökar chansen att den nuvarande uppgången begränsas.

Källa: Försäkringskassan Socialförsäkringsrapport 2014:18

Dessutom har Försäkringskassan i en särskild rapport granskat de stora upp och nergångarna i sjukfrånvaron. Klicka här för att ta del av den rapporten ››

Den 22 mars 2015 är det nyval – kommer socialförsäkringen och de ökande sjukskrivningarna bli en het valfråga i detta val?

//Anna

 

 

Vad händer med arbetslivsintroduktion?

Då har vi fått veta att nya regeringen kommer föreslå att den bortre tidsgränsen i rehabiliteringskedjan tas bort från 1 juli 2015.

Det innebär att man i obegränsad tid kan erhålla sjukpenning, så länge man har läkarintyg som styrker nedsatt arbetsförmåga.

Vad som händer med de olika tidsgränserna (90, 180 & 365 dgr) vet vi inte än.

Men, detta torde innebära att insatsen hos Arbetsförmedlingen, som heter arbetslivsintroduktion (ALI) kommer försvinna helt.

Känns på ett sätt synd så jag hoppas att den istället blir tillgänglig tidigare i sjukskrivningsprocessen. Vi får helt enkelt vänta och se.

Nyheten om borttagandet av bortre gränsen i rehabkedjan presenterades igår söndag och det generade en febril aktivitet på twitter med hurrarop från organisationer och andra som nu äntligen känner att de har rätt att vara sjukskrivna hur länge som helst.

Det viktiga här är att betona att det inte är den stora massan av sjukskrivna som är sjukskrivna i TVÅ OCH ETT HALVT ÅR, som är väldigt lång tid att vara sjukskriven. Det är inte den stora massan som berörs av detta utan det är en mindre grupp allvarligt sjuka.

Oavsett tidsgränser eller ej så är min åsikt den att:

 

Vad innebär valets utgång för socialförsäkringen?

Valet är över och det blir regeringsskifte.

Största parti är nu Socialdemokraterna.

Jag har funderat mycket under tiden inför valet på vad det kommer innebära för socialförsäkringen om det blir regeringsskifte. Nu är faktum här.

Senast i lördags skrev Carin Jämtin och Tomas Enroth en debattartikel i Nyheter24 som just detta.

Nedan är ett citat från denna debattartikel.

Vi vill avskaffa den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen, satsa mer på rehabilitering och se till att ersättningen är 80 procent under hela sjukskrivningsperioden.

Min funderingar är nu om vad som faktiskt i praktiken kommer hända.

Det är självklart bra att de vill satsa mer på rehabilitering – men jag undrar vad de menar, mer konkret.

Dessutom ska nu förhandlingar ske med de partier som de ska söka samarbete med för regeringsbildning. Vilket i sig innebär att citatet ovan inte alls behöver bli verklighet.

Om en vecka startar vi höstens kurs för rehabkoordinatorer. Jag kommer börja utbilda i vårt idag befintliga regelverk men risken finns att jag får revidera kursmaterialet under kursens gång om vår nya regering lägger en budget med innehåll av ovan som då ska börja gälla 1 jan 2015.

Så, frågan är, vad har vi för sjukförsäkring efter den 1 jan 2015 och kommer det verkligen bli till det bättre?

//Anna

 

 

Jag har i 14 år varit en del av socialförsäkringssystemet!

IMG_0747

Nej, det är inte systemet med ”utförsäkringar” som sliter sönder systemet.

Det som sliter sönder systemet är att människor tillåts gå sjukskrivna alldeles för länge utan att få tillgång till rätt rehabiliterande åtgärder.

Det som sliter sönder systemet är att arbetsgivare inte alltid vet hur det ska använda en resurs som företagshälsovården på bästa sätt för att främja medarbetarnas hälsa och med aktiva och direkta insatser förkorta och även förhindra sjukfrånvaro bland medarbetare.

Det som sliter sönder systemet är när politiker i opposition och journalister skapar begrepp som inte finns – nämligen begreppet ”utförsäkringar” i relation till socialförsäkringen. Det finns inte. Det finns när det gäller a-kassan men inte socialförsäkringen. Ett begrepp som beskrivs felaktigt och istället skrämmer upp folk.

Jag har själv varit en del av systemet.

Hösten 2000 startade min långtidssjukskrivning för en fysisk och mental utmattning. Resan tillbaka var lång men jag fick bra hjälp, rätt hjälp tidigt, och därmed kom jag tillbaka i arbetslivet och har där stannat kvar sedan dess. Totalt var jag sjukskriven ca 1,5 år.

Tilläggas ska att jag var sjuk i flera år INNAN min sjukskrivning. Den tid då jag egentligen mådde som sämst. Men ändå kämpade på.

Jag är fortfarande en del av systemet.

Jag bytte branch och arbetar idag med socialförsäkringssystemet.

Jag har lärt mig hur det faktiskt fungerar.

Jag utbildar andra i hur det fungerar och hur man ska förhålla sig till det, i praktiken.

Jag utbildar chefer i arbetsgivaransvaret.

Jag möter chefer, nästan dagligen, som vill förstå socialförsäkringen och hur de kan hjälpa medarbetare som inte mår bra.

Jag utbildar medarbetare i individansvaret (ja, man har själv ett ansvar i sin egen hälsa och ev sjukfrånvaro).

Jag utbildar rehabkoordinatorer för företagshälsovård och landsting.

När jag t ex beskriver rehabkedjan och kvaliténs betydelse gällande läkarintyget får jag får ofta höra; ” – Är det SÅ det är, nu förstår jag. Varför har ingen sagt det tidigare?!”

Jag kan skillnad på ”utförsäkrad” och vad det faktiskt handlar om.

Jag kan skillnad på olika typer av ersättningar vid sjukdom och vad de handlar om.

Jag kan försvara rehabkedjan med dess tidsgränser men även kritisera bristerna i den.

Jag har jobbat i regelverket som det var innan rehabkedjan, likväl som efter, och kan därför se både fördelar och nackdelar med båda systemen.

Det går inte att begära att gemene man ska kunna allt detta. Däremot går det att begära att alla vi som arbetar med sjukfrånvaro och ohälsa ska kunna förklara systemet så alla andra förstår. Samt att vi ska använda begrepp korrekt och inte blanda ihop allt i en enda soppa.

Texten ovan är skriven som en reaktion på dagens debattartikel i Aftonbladet ”I ett friskt land ska man kunna bli sjuk – Anna-Karin Mattson: Systemet med utförsäkringar sliter sönder Sverige” ››

Jag har i ett tidigare blogginlägg skrivit om utförsäkringar – du kan läsa det här ››

Till sist – Tack Försäkringskassan för veckans pressmeddelande om utförsäkringar som finns att läsa här ››

//Anna

 

PS. jag är även innerligt trött på att hela debatten om sjukskrivningar handlar om vad som händer EFTER 2,5 ÅR.

Kan vi inte istället flytta debatten till vad som INTE händer när sjukskrivningen startar (eller ännu hellre tiden innan) och vad som händer, och inte, händer under 2,5 år?

 

 

Student + deltidssjukskriven = 0

Som regelverket är utformat idag kan inte studenter vara deltidssjukskrivna. De måste i sådana fall kliva av studierna helt och hållet vilket kan leda till förödande konsekvenser för den enskilda studenten.

Om det här har idag representanter för TCO skrivit en debattartikel i Svenska Dagbladet samt att TCO idag hade ett seminarium som filmades och går att se nu i efterhand.

Klicka HÄR för mer information på TCO.se.

Jag hoppas verkligen att de får gehör för detta!

//Anna