Kategoriarkiv: återgång i arbete

återgång i arbete, ledarskap, rehabkoordinator, sjukfrånvaro, socialförsäkringen

Vem tar vem? #val2018

Lämna en kommentar

I detta val så har fram till nu sjukfrånvaron i Sverige inte varit en huvudsaklig valfråga för något parti, utan det är mera något som nämns i förbifarten. Det oroar mig.

2012 träffade jag dåvarande socialförsäkringsminister Ulf Kristersson i samband med ett seminarium om socialförsäkringen.

2016 lyckades jag bjuda in nuvarande socialförsäkringsminister Annika Strandhäll, att besöka rehabkoordinatorsutbildningen på KI.

Två ministrar. Två olika partier. Två helt olika block. 

Om en vecka finns det ett resultat från Val 2018. 

Ulf Kristersson är idag partiledare för Moderaterna och har i sitt valmanifest uttalat att man vill återinföra bortre tidsgräns i rehabiliteringskedjan. Tidsgränsen fungerade inte som den var förut så om den ska återinföras måste man se över vad som händer under tiden då den tickar på. Min åsikt är att rätt till rehabilitering för återgång i arbete ska göras tillgänglig, utredas och erbjudas med samma struktur som Försäkringskassan tar ställning till rätten till sjukpenning vid olika tidsgränser.

Avsaknad av rätt insats i rätt tid av rätt resurs är enligt mig orsaken varför vårt socialförsäkringssystem inte fungerar i praktiken.

Annika Strandhäll är en fantastisk talesperson för rehabkoordinatorer. Hon har drivit frågan och arbetet i regeringen, om att förstärka uppdraget med rehabkoordinatorer inom hälso- och sjukvården. Nu finns ett förslag om lag om rehabkoordinatorer från 2 jan 2019. Lagrådsremiss lämnades i slutet av förra veckan till lagrådet.

Jag är inte helt enig med hur denna lag har utformats då jag ser stora risker med hur den inte kommer fungera i praktiken. Mer om det i ett kommande inlägg.

Så, har du fått ett röstkort, använd det! Vad du än väljer! Använd din röst!

//Anna

återgång i arbete, konsultativt arbetssätt, läsvärt, plan för återgång i arbete, rehabkoordinator

Alltid helhetstänk vid återgång i arbete

Lämna en kommentar

Jag försöker hela tiden hålla mig uppdaterad när det gäller studier om funktionen rehabkoordinator. Studier som utgår från uppdraget inom såväl hälso- & sjukvården som företagshälsovården. Det är en förutsättning för mig, gällande de kurser jag håller för rehabkoordinatorer, på uppdrag av Karolinska Institutet Uppdragsutbildning.

Nu i dagarna fick jag tips om en studie från Institutet för stressmedicin Västra Götaland som i ett första steg redovisats i ett forskningsprotokoll (study protocol):

"Involving the employer to enhance return to work among patients with stress-related mental disorders – study protocol of a cluster randomized controlled trial in Swedish primary health care"

Klicka här för att komma till studien ››

Forskningsprotokollet är på engelska, och jag ska erkänna att då tycker jag oftast att det är lite svårt att förstå. Men, det som är svårt ska man träna på så jag såg till att jag hade Google translate tillgängligt om jag skulle köra fast på något ord. Fick nyttja det några gånger 🙂 

I Background (sid 1) läser jag:

The objective is to evaluate whether the early involvement of the patient’s employer can reduce the time for return to work compared to treatment as usual.

I Methods/design – Aim (sid 3) läser jag:

The primary hypothesis is that an early contact between caregiver, patient and employer can stimulate the employer to take measures at the workplace that advance patients’ RTW.

I Methods/design – The intervention (sid 4-5) läser jag:

When a GP had identified a patient for inclusion (step one), the RC set up a meeting with the patient. During this meeting, the RCs informed the patient about the study and collected his or her written consent. The patient filled out a questionnaire containing questions on background characteristics, occupation, symptoms, work stressors and private life stressors, work ability, RTW self-efficacy, employer activities, RTW motivation, and general health (see Table 2). The questionnaire took about 30 minutes to fill in. Patients declining participation were asked to fill in their year of birth, gender and occupation. The RC then used the questionnaire to interview the patient for about one hour (step two), scanned the questionnaire to the medical journal, and provided the GP with a summary. In the next step (step three), the RC called the patient´s employer and filled out a form containing questions about the employer’s view on the situation before and after the patient’s sick-leave, and about the employer’s readiness for the patient’s RTW. This form was also scanned to the medical journal, and the GP was provided with a summary. The procedure ended with a meeting between the RC, the GP, the patient and the employer to set up a plan for RTW (step four). After this final step, the RC filled out a checklist about protocol adherence.

Där tar formen för forskningsstudien slut.

Fyra steg som avslutas med att man upprättar en plan för återgång i arbete.

De fyra stegen är i princip samma steg som jag själv gör i mitt praktiska arbete som rehabkoordinator, dock på en företagshälsovård. Enda skillnaden är att jag oftast träffar patienten (för att använda samma språk) och har arbetsgivarkontakt före läkarbesöket, vilket gör att läkaren har en bred bakgrundsinformation från patient och arbetsgivare vid själva läkarbesöket.

Missförstå mig rätt.
Det är viktigt med tidig arbetsgivarkontakt.

För företagshälsovården är det helt naturligt, då arbetsgivaren är kunden. För hälso- & sjukvården och dess rehabkoordinatorer, som forksningsprotokollet ovan handlar om, är det ett relativt nytt moment i deras uppdrag.

Det är bra och viktigt att det görs studier om vikten och betydelsen av tidig arbetsgivarkontakt när det kommer till återgång i arbete.

Men.

För mig, som jobbat som rehabkoordinator i mer än 15 år och utbildat i minst 10 av dessa år, så är det inte att göra EN insats i början som ger störst effekt. Det är att efter den första tidiga insatsen med arbetsgivarkontakt regelbundet följa upp och stämma av den plan för återgång i arbete som upprättas och att löpande hålla den uppdaterad och anpassad till det som händer under tiden för återgång i arbete.

Medicinskt mående kan både förbättras och försämras, flera gånger om.

Förutsättning på arbetsplatsen kan förändras, t ex chefsbyten och omorganisationer.

Privata händelser kan förändra situationen.

Med mera.

Jag landar än en gång i, att när det kommer till återgång i arbete så måste man utgå från helheten; individen (privata och medicinska faktorer) likväl som arbetsgivare (organisatoriska faktorer). 

Dessa faktorer ska finnas med under hela vägen tillbaka i arbete, oavsett orsak till sjukskrivning/arbetsoförmåga. Det är mitt jobb som rehabkoordinator, tillsammans med mina kollegor som t ex läkare, psykologer och sjukgymnaster, att tillsammans med individen och dennes arbetsgivare planera och revidera planen löpande för att ta steg för steg i process återgång i arbete.

Det räcker inte bara med att koppla in arbetsgivaren tidigt i sjukfallet, utan det är vad vi alla gör från start till mål som är A och O i en framgångsrik och hållbar återgång i arbete.

Dessutom, en tidig arbetsgivarkontakt där arbetsgivaren tar bollen att se över möjlighet till eventuella arbetsanpassningar för återgång i arbete, gör inte i sig att återgång i arbete kan starta. Vi får inte glömma de medicinska faktorerna. Även om arbetsgivaren direkt kan göra arbetsanpassningar så kan det medicinska orsaka att återgång i arbete ännu inte kan starta. 

Tricket är att i tid synka medicinska förutsättningar för (start av) återgång i arbete med eventuella arbetsplatsanpassningar.

Men det är bara min åsikt.

//Anna

aktuellt, återgång i arbete, plan för återgång i arbete, rehabkoordinator, sjukfrånvaro, sjukpenning

Allt (?) du behöver veta om ”plan för återgång i arbete” & mallen

Lämna en kommentar

Sedan igår, söndag den 1 juli 2018, så finns nu en ny lag för arbetsgivare att upprätta ”Plan för återgång i arbete”.

Lagen regleras i Socialförsäkringsbalken 30 kap. 6§.

Lagen säger, kortfattat, att du som arbetsgivare ska upprätta en plan för återgång i arbete, helst i samråd med sjukskriven arbetstagare, när denne varit sjukskriven i 30 dagar och prognosen är att hen ska vara så i minst 60 dagar.

Det finns undantag och om dem kan ni läsa i mallen, se nedan.

De arbetsgivare som jag har talat med senaste halvåret, stora som små, har alla kommit fram till samma sak; oftast vet man inte om en medarbetare kommer vara sjukskriven 60 dagar så de har bestämt att rutinen som upprättas är att alla medarbetare som är sjukskrivna 30 dagar ska ansvarig chef upprätta en plan för.

”Bättre med en plan för mycket en än för lite” har alla varit eniga om.

”Utlåtande från arbetsgivare” tas bort

Den nya lagen innebär att det underlag som Försäkringskassan fram till nu har kunnat begära in från arbetsgivare, ”Utlåtande från arbetsgivare” nu är borttagen sedan 30 juni 2018. Försäkringskassan kommer istället, från arbetsgivare, begära in ”Plan för återgång i arbete” när de har behov av informationen.

I budgetpropositionen 2018, utgiftsområden 10 kan vi läsa om såväl syfte som vad planen ska innehålla;

Syfte med planen

  • Planens främsta uppgift är att vara ett stöd i det arbete som genomförs på arbetsplatsen för att göra det möjligt för arbetstagaren att återgå i arbete.
  • Det är därför viktigt att planen utformas på ett sådant sätt att den verkligen stöder anpassnings- och rehabiliteringsarbetet på arbetsplatsen och att den är lätt att följa upp för dem som är berörda (arbetsgivare, arbetstagare, facklig organisation).
  • Planen kan också utgöra ett viktigt underlag i Försäkringskassans bedömning av den enskildes behov av rehabilitering och rätt till ersättning från sjukförsäkringen.

Frågor som kan bli aktuella att ta ställning till

  • Möjlighet till att arbeta viss tid (deltidssjukskrivning).
  • Anpassning av arbetsplatsen eller arbetsuppgifter.
  • Omplacering, tillfällig eller permanent.
  • Behov av arbetstekniska hjälpmedel.
  • Behov av utbildning/omskolning till andra arbetsuppgifter hos arbetsgivaren.
  • Behov av andra arbetsplatsinriktade rehabiliteringsinsatser som företagshälsovården eller annan leverantör av rehabiliteringstjänster kan tillhandahålla.
  • Hur kontakten med arbetsplatsen ska se ut under pågående sjukskrivning.
  • Vid vilka tider som insatser ska göras och hur arbetsgivare och arbetstagare ska följa upp planen.

Mall

Försäkringskassan har tidigare aviserat att de ska ta fram en mall. Den mallen är nu klar och finns ute på Försäkringskassan.se.

Observera att det är just en mall. ”Det finns inte något krav på hur planen ska utformas eller var du ska dokumentera den.”

Klicka här för att öppna mallen ››

Uppföljning

Ingen plan är starkare än att den regelbundet följs upp och revideras så den hela tiden är aktuell. Det bidrar till att skapa goda förutsättningar för att chef och sjukfrånvarande medarbetare har en regelbunden kontakt och att återgång i arbete kan starta så snart det är medicinskt möjligt.

Övergångsregel

Hur gör man då med de som redan är i en pågående sjukskrivning den 1 juli 2018, ska det även göras en plan för dem?

Ja, här har du som arbetsgivare på dig fram till den 30 september att upprätta planer för redan pågående sjukfall.

Tips!

Några tips så det blir en bra plan:

  • Hur lång tid tar den att fylla i? Min rekommendation är att avsätta 60 min så du som chef och du som medarbetare hinner prata igenom varje frågeställning i lugn och ro.
  • Som chef, maila mallen för planen till medarbetaren, så medarbetaren hinner förbereda sig, innan ni sitter ner och fyller i den tillsammans.
  • När planen är ifylld, bestäm hur och när den ska följas upp. Max, tid skulle jag säga är efter 4 veckor. Vi vill att en sjukskrivning ska vara en aktiv process, även om den har perioder av 100 % sjukskrivning.
  • Planen ska upprättas, oavsett sjukskrivningsgrad (25, 50, 75 eller 100 %)
  • Ta hjälp om det känns svårt. Du kan som chef vända dig till din HR-avdelning eller kontakta rehabkoordinator på er företagshälsovård. Som medarbetare har du rätt att ha med dig en stödperson, t ex facklig eller annan.

Har du som läser detta tips som kan hjälpa andra? Hör av dig till mig med dem så lägger jag ut dem här!

Frågor?

Välkommen att höra av dig!

//Anna

 

Arbetsförmedlingen, återgång i arbete, avstämningsmöte, Försäkringskassan, konsultativt arbetssätt, rehabkoordinator, tidiga insatser, tillgänglighet

Vem är egentligen bäst lämpad att sköta samordningen?

Lämna en kommentar

Jag läser igenom Försäkringskassans svar på regeringsuppdrag ”Uppföljning av sjukfrånvarons utveckling 2018”. Ingen direkt förvånade läsning, mer en sammanfattning av det vi redan vet.

Det jag lägger fokus på att läsa noggrant är de sista sidorna, punkt 8 Diskussion.

Här läser jag på sid 83:

”I januari 2018 fick Försäkringskassan i uppdrag av regeringen att förstärka sitt arbete med samordningsuppdraget och att utveckla stödet till individen. Det måste göras utan att släppa på kvaliteten i utredningar och bedömningar. Utmaningen består i att nå en bra balans mellan de två perspektiven i Försäkringskassans uppdrag. Även i långa sjukfall måste det finnas en aktiv handläggning och en kontinuerlig prövning av rätten till ersättning, samtidigt som vi ser till att individen får det stöd hen behöver för att kunna återgå i arbete.”

Att Försäkringskassan har ett samordningsansvar vet vi.

Att Försäkringskassan under många år har brustit i att praktisera sitt samordningsansvar har vi alla märkt.

Det tydligaste exemplet är att Försäkringskassan inte prioriterar att komma på avstämningsmöten.

Jag har, av kursdeltagare (rehabkoordinatorer inom hälso- & sjukvården och företagshälsovården) fått ta del av den ena efter andra berättelsen om allt från besked från Försäkringskassans handläggare om att de inte längre har i uppdrag att medverka vid avstämningsmöten, till att eftersom det finns en rehabkoordinator i ärendet så behöver de inte vara med utan denne kan återkoppla utfall av mötet till handläggaren, i efterhand, via telefon eller skriftlig dokumentation.

Idag regleras Försäkringskassan samordningsansvar i Socialförsäkringsbalken (SFB) 30 kap. 8-11 §

Försäkringskassans skyldigheter

8 § Försäkringskassan samordnar och utövar tillsyn över de insatser som behövs för rehabiliteringsverksamheten.

9 § Försäkringskassan ska i samråd med den försäkrade se till att
– den försäkrades behov av rehabilitering snarast klarläggs, och
– de åtgärder vidtas som behövs för en effektiv rehabilitering av den försäkrade.

10 § Försäkringskassan ska, om den försäkrade medger det, i arbetet med rehabiliteringen samverka med
– den försäkrades arbetsgivare och arbetstagarorganisation,
– hälso- och sjukvården,
– socialtjänsten,
– Arbetsförmedlingen, och
– andra myndigheter som berörs av rehabiliteringen av den försäkrade.

Försäkringskassan ska verka för att de organisationer och myndigheter som anges i första stycket, var och en inom sitt verksamhetsområde, vidtar de åtgärder som behövs för en effektiv rehabilitering av den försäkrade.

11 § Försäkringskassan ska se till att rehabiliteringsåtgärder påbörjas så snart det är möjligt av medicinska och andra skäl.

Grunden för att Försäkringskassan ska samordna insatser är att arbetsförmågan är nedsatt på grund av sjukdom (30 kap. 2 § SFB)

Det innebär att Försäkringskassan INTE har ett samordningsansvar för personer där arbetsförmågan ännu inte är nedsatt pga sjukdom, med andra ord utifrån ett förebyggande perspektiv.

Det kan handla om den som under många år har en smärtproblematik som kommer och går eller den som har en psykisk ohälsa som ännu inte genererat anmärkningsvärd sjukfrånvaro.

Det regeringsuppdrag som nämns ovan har Försäkringskassan besvarat till regeringen i rapporten ”Förstärkt arbete med att stödja individen i sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocessen”.

I rapporten beskriver Försäkringskassan sitt samordningsansvar på följande sätt:

”/…/att identifiera vilka personer som kan behöva rehabiliteringsinsatser för att kunna komma åter i arbete och i samarbete med bland annat hälso- och sjukvården, arbetsgivare och Arbetsförmedlingen se till att rehabiliteringsprocessen fungerar effektivt för den enskilde.”

För att verkligen förstå vad Försäkringskassan föreslår i sin rapport måste du läsa den i sin helhet.

När du läst den så läser du lagförslag om koordinerande insatser inom hälso- & sjukvården.

I lagförslaget kan vi bl a läsa följande:

”Koordineringsinsatserna ska således bara inriktas på de behov som ska tillgodoses av landstingen inom hälso- och sjukvårdsverksamheten, och inte omfatta insatser som andra aktörer ansvarar för enligt andra föreskrifter. Det innebär att behov som patienten har i form av motivationsoch stödinsatser för att kontakta arbetsgivare och andra aktörer, att klarlägga behov av anpassningar på arbetsplatsen eller på det sociala området eller i andra delar och att verka för att de tas om hand av rätt myndighet är uppgifter för Försäkringskassan och inte för landstingen genom koordineringsinsatserna.”

Sedan läser du Försäkringskassans remissyttrande på lagförslaget ovan.

Dessutom ska du läsa SKL’s remissyttrande om lagförslaget ovan.

Nu ska du sätta dig ner och fundera på om du får ihop alla dessa pusselbitar och om hälso- och sjukvården och Försäkringskassan kommer få ihop alla delar till den 1 januari 2018.

Dessutom ska vi få in arbetsgivare och Arbetsförmedlingen i denna ekvation.

Och framför allt – personen som det hela handlar om!

Jag hoppas verkligen att regeringens arbetsgrupp justerar lagförslaget utifrån såväl Försäkringskassans som SKL’s yttranden.

Med nuvarande förslag så blir uppdraget så snävt att nyttan urholkas på ett allvarligt sätt.

10 000 kr frågan är därför:

Vilken part är bäst lämpad att praktisera rehabsamordning med syfte om att hen kan vara kvar i arbete, återgå i arbete eller skapa förutsättningar för ingång till arbetsmarknaden, utifrån individen behov?

Är det EN part eller behöver ansvaret fördelas på flera parter?

Mitt (förenklade) förslag ser ut såhär:

Försäkringskassan samordnar socialförsäkringen utifrån sitt myndighetsuppdrag.

Hälso- & sjukvården koordinerar insatser inom hälso- & sjukvården.

Företagshälsan koordinerar insatser (på uppdrag av arbetsgivare) utifrån arbetsgivarens arbetsrättsliga rehabiliteringsansvar.

SLUTSATS: Samordnare och koordinatorer samverkar med varandra kring individen med syfte att skapa förutsättningar för återgång i arbete/vara kvar i arbete/ingång till arbetsmarknaden.

Det här är ett svårt och komplext område. Det är svårt att hitta enkla lösningar.

Alla parter behöver praktisera sin del av ansvaret. När det fungerar, oberoende av varandra, då kommer helheten fungera. Ingen part kan gå in och praktisera annan parts ansvar.

//Anna

PS. Jag är själv verksam som rehabkoordinator inom företagshälsovården och där är det kunden (arbetsgivare) som reglerar omfattningen av koordinatoruppdraget, utifrån målet att återgå i arbete/vara kvar i arbete.

 

återgång i arbete

Insatser på arbetsplatsen är avgörande för framgångsrik återgång i arbete vid sjukfrånvaro!

Lämna en kommentar

 

29047015_m

Jag kan skriva ett inlägg, hur långt som helst, om arbetsplatsens betydelse för framgångsrik sjukskrivning, rehabilitering och återgång i arbete.

Jag har i snart 15 år framgångsrikt jobbat utifrån just den devisen, om arbetsplatsens betydelse, i mitt förhållningssätt till vad som gör rehabilitering framgångsrik.

Att arbeta med rehabiliterande insatser för såväl individ som organisation.

Äntligen kommer nu de vetenskapliga bevisen på sambandet och betydelsen av arbetsplatsen som del i insatser för återgång i arbete.

Igår publicerades en tongivande artikel på DN Debatt – ”Insatser på arbetsplatsen avgörande för sjukskrivna” – DN.SE

Läs artikeln på DN Debatt.

Läs även de studier som den refererar till.

Låt oss nu jobba utifrån vad de skriver.

Att vi från och med nu alltid involverar arbetsplatsen i arbetet med att rehabilitera tillbaka medarbetare i arbete.

//Anna

återgång i arbete, tidiga insatser

Tänker jag för enkelt? #tidigainsatser #sjukfrånvaro

1 kommentar

Jag funderar just nu en hel del kring vilken typ av ärenden, sjukskrivningar, som har behov av att en rehabkoordinator kopplas in tidigt i sjukskrivningen.

Detta utifrån såväl hälso- & sjukvården som företagshälsovården.

En tydlig signal borde väl ändå vara om person får diagnos ”utmattningssyndrom”. Läser man i det försäkringsmedicinska beslutstödet (Socialstyrelsen) så står det så här:

Skärmbild (2)

Att en läkare ger en person den diagnosen borde, i mina ögon, göra att en rehabkoordinator direkt kopplas in för att koordinera och samordna rehabiliteringen. Detta inom såväl hälso- & sjukvården som företagshälsovården.

Tänker jag för enkelt?

Jag läser många studier och forskningsrapporter om att fånga sjukskrivningar tidigt, att sätta in rätt insatser men även om att det inte finns verktyg för att identifiera VILKA sjukskrivningar som riskerar att bli långvariga och komplicerade.

Det här är bara ett diagnosexempel, det finns säkert fler som är lika tydliga.

Borde inte detta i sig vara en metod om hur man identifierar sjukskrivningar som riskerar att bli långvariga…

Som sagt – tänker jag för enkelt?

//Anna

 

 

återgång i arbete

Rehabkoordinator är en expertresurs vid upplägg av återgång i arbete!

Lämna en kommentar

Ett inslag i TV4 Nyhetsmorgon i morse triggade igång mig. Det handlar om arbetsträning och återgång i arbete:

Hej TV4 Nyhetsmorgon!

Nästa gång som ni behöver en expert i studion som ska prata om arbetsträning och återgång i arbete så är det en rehabkoordinator ni ska bjuda in.

I uppdraget som rehabkoordinator ingår nämligen just att kunna planera en bra återgång i arbete utifrån de individuella behoven och i linje med det regelverk som finns kring detta och utgår från socialförsäkringen och Försäkringskassan.

När jag ser klippet från i morse och den leg psykolog som ni bjudit in och den luddiga beskrivningen som han ger av återgång i arbete i samband med utmattningssyndrom så blir jag faktiskt ledsen. Här finns ett riktigt bra tillfälle att göra något bra kring återgång i arbete och så tar ni dit fel kompetens.

Dessutom säger han flera gånger att man ska börja arbeta på halvtid vid utmattningssyndrom och det är för de flesta alldeles för omfattande inledningsvis. De flesta behöver börja just med arbetsträning eller max 25 %, vilket då motsvarar 2 timmar/dag för den som arbetar 40 timmar/vecka i vanliga fall (heltid).

Han är rätt kompetens när det kommer till att prata om själva rehabiliteringen innan återgång i arbete startar, vad som behövs där samt vad som kan behöva fångas upp under tiden för återgång i arbete, men själva planeringen, som även ska göras i samråd med sjukskrivande läkare, bör ledas av en rehabkoordinator.

För många som är sjukskrivna, för just utmattningssyndrom, så är det ett väldigt stort steg att starta återgång i arbete. Orsak till sjukskrivningen finns väldigt ofta såväl i arbetslivet som i privatlivet.   Och för den enskilde är det ofta enklare att påverka faktorerna i privatlivet. Det är inte lika enkelt, för den enskilde, att påverka faktorerna i arbetslivet. För att kunna återgå i arbete hos befintlig arbetsgivare (samma eller andra arbetsuppgifter) så är det A&O att arbetsgivaren har rehabiliterat de arbetsrelaterade orsakerna till medarbetarens sjukskrivning. I annat fall kliver en medarbetare som tagit ansvar för att rehabilitera de privata orsakerna in i en arbetsmiljö där det är precis lika som vid sjukskrivningstillfället. Det blir då näst intill omöjligt att kunna återkomma i arbete där och dessutom ökar risken i hög grad för att återinsjukna… 

Så, vill ni fördjupa er i ämnet är ni välkomna att höra av er!

Bästa hälsningar

Anna Sporrong