Kategoriarkiv: konsultativt arbetssätt

Vem är egentligen bäst lämpad att sköta samordningen?

Jag läser igenom Försäkringskassans svar på regeringsuppdrag ”Uppföljning av sjukfrånvarons utveckling 2018”. Ingen direkt förvånade läsning, mer en sammanfattning av det vi redan vet.

Det jag lägger fokus på att läsa noggrant är de sista sidorna, punkt 8 Diskussion.

Här läser jag på sid 83:

”I januari 2018 fick Försäkringskassan i uppdrag av regeringen att förstärka sitt arbete med samordningsuppdraget och att utveckla stödet till individen. Det måste göras utan att släppa på kvaliteten i utredningar och bedömningar. Utmaningen består i att nå en bra balans mellan de två perspektiven i Försäkringskassans uppdrag. Även i långa sjukfall måste det finnas en aktiv handläggning och en kontinuerlig prövning av rätten till ersättning, samtidigt som vi ser till att individen får det stöd hen behöver för att kunna återgå i arbete.”

Att Försäkringskassan har ett samordningsansvar vet vi.

Att Försäkringskassan under många år har brustit i att praktisera sitt samordningsansvar har vi alla märkt.

Det tydligaste exemplet är att Försäkringskassan inte prioriterar att komma på avstämningsmöten.

Jag har, av kursdeltagare (rehabkoordinatorer inom hälso- & sjukvården och företagshälsovården) fått ta del av den ena efter andra berättelsen om allt från besked från Försäkringskassans handläggare om att de inte längre har i uppdrag att medverka vid avstämningsmöten, till att eftersom det finns en rehabkoordinator i ärendet så behöver de inte vara med utan denne kan återkoppla utfall av mötet till handläggaren, i efterhand, via telefon eller skriftlig dokumentation.

Idag regleras Försäkringskassan samordningsansvar i Socialförsäkringsbalken (SFB) 30 kap. 8-11 §

Försäkringskassans skyldigheter

8 § Försäkringskassan samordnar och utövar tillsyn över de insatser som behövs för rehabiliteringsverksamheten.

9 § Försäkringskassan ska i samråd med den försäkrade se till att
– den försäkrades behov av rehabilitering snarast klarläggs, och
– de åtgärder vidtas som behövs för en effektiv rehabilitering av den försäkrade.

10 § Försäkringskassan ska, om den försäkrade medger det, i arbetet med rehabiliteringen samverka med
– den försäkrades arbetsgivare och arbetstagarorganisation,
– hälso- och sjukvården,
– socialtjänsten,
– Arbetsförmedlingen, och
– andra myndigheter som berörs av rehabiliteringen av den försäkrade.

Försäkringskassan ska verka för att de organisationer och myndigheter som anges i första stycket, var och en inom sitt verksamhetsområde, vidtar de åtgärder som behövs för en effektiv rehabilitering av den försäkrade.

11 § Försäkringskassan ska se till att rehabiliteringsåtgärder påbörjas så snart det är möjligt av medicinska och andra skäl.

Grunden för att Försäkringskassan ska samordna insatser är att arbetsförmågan är nedsatt på grund av sjukdom (30 kap. 2 § SFB)

Det innebär att Försäkringskassan INTE har ett samordningsansvar för personer där arbetsförmågan ännu inte är nedsatt pga sjukdom, med andra ord utifrån ett förebyggande perspektiv.

Det kan handla om den som under många år har en smärtproblematik som kommer och går eller den som har en psykisk ohälsa som ännu inte genererat anmärkningsvärd sjukfrånvaro.

Det regeringsuppdrag som nämns ovan har Försäkringskassan besvarat till regeringen i rapporten ”Förstärkt arbete med att stödja individen i sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocessen”.

I rapporten beskriver Försäkringskassan sitt samordningsansvar på följande sätt:

”/…/att identifiera vilka personer som kan behöva rehabiliteringsinsatser för att kunna komma åter i arbete och i samarbete med bland annat hälso- och sjukvården, arbetsgivare och Arbetsförmedlingen se till att rehabiliteringsprocessen fungerar effektivt för den enskilde.”

För att verkligen förstå vad Försäkringskassan föreslår i sin rapport måste du läsa den i sin helhet.

När du läst den så läser du lagförslag om koordinerande insatser inom hälso- & sjukvården.

I lagförslaget kan vi bl a läsa följande:

”Koordineringsinsatserna ska således bara inriktas på de behov som ska tillgodoses av landstingen inom hälso- och sjukvårdsverksamheten, och inte omfatta insatser som andra aktörer ansvarar för enligt andra föreskrifter. Det innebär att behov som patienten har i form av motivationsoch stödinsatser för att kontakta arbetsgivare och andra aktörer, att klarlägga behov av anpassningar på arbetsplatsen eller på det sociala området eller i andra delar och att verka för att de tas om hand av rätt myndighet är uppgifter för Försäkringskassan och inte för landstingen genom koordineringsinsatserna.”

Sedan läser du Försäkringskassans remissyttrande på lagförslaget ovan.

Dessutom ska du läsa SKL’s remissyttrande om lagförslaget ovan.

Nu ska du sätta dig ner och fundera på om du får ihop alla dessa pusselbitar och om hälso- och sjukvården och Försäkringskassan kommer få ihop alla delar till den 1 januari 2018.

Dessutom ska vi få in arbetsgivare och Arbetsförmedlingen i denna ekvation.

Och framför allt – personen som det hela handlar om!

Jag hoppas verkligen att regeringens arbetsgrupp justerar lagförslaget utifrån såväl Försäkringskassans som SKL’s yttranden.

Med nuvarande förslag så blir uppdraget så snävt att nyttan urholkas på ett allvarligt sätt.

10 000 kr frågan är därför:

Vilken part är bäst lämpad att praktisera rehabsamordning med syfte om att hen kan vara kvar i arbete, återgå i arbete eller skapa förutsättningar för ingång till arbetsmarknaden, utifrån individen behov?

Är det EN part eller behöver ansvaret fördelas på flera parter?

Mitt (förenklade) förslag ser ut såhär:

Försäkringskassan samordnar socialförsäkringen utifrån sitt myndighetsuppdrag.

Hälso- & sjukvården koordinerar insatser inom hälso- & sjukvården.

Företagshälsan koordinerar insatser (på uppdrag av arbetsgivare) utifrån arbetsgivarens arbetsrättsliga rehabiliteringsansvar.

SLUTSATS: Samordnare och koordinatorer samverkar med varandra kring individen med syfte att skapa förutsättningar för återgång i arbete/vara kvar i arbete/ingång till arbetsmarknaden.

Det här är ett svårt och komplext område. Det är svårt att hitta enkla lösningar.

Alla parter behöver praktisera sin del av ansvaret. När det fungerar, oberoende av varandra, då kommer helheten fungera. Ingen part kan gå in och praktisera annan parts ansvar.

//Anna

PS. Jag är själv verksam som rehabkoordinator inom företagshälsovården och där är det kunden (arbetsgivare) som reglerar omfattningen av koordinatoruppdraget, utifrån målet att återgå i arbete/vara kvar i arbete.

 

Varsågod – en möjlighet till kostnadsfri konsultation!

8842776_m

Jag läste ett inlägg på twitter tidigare idag som inspirerade mig till att göra samma sak.

Det handlade om att under en viss tid under dagen erbjuda kostnadsfri rådgivning över telefon. MEN – det är inte något som sker regelbundet varje dag utan när möjlighet ges.

Jag tänkte nu testa detta med följande upplägg:

När jag har möjlighet att erbjuda kostnadsfri konsultation över telefon kommer jag annonsera detta dels via ett inlägg här på bloggen och med ett inlägg på twitter.

Jag kommer posta det samma dag och det kommer vara under max en timma.

Du som ringer kanske är arbetsgivarrepresentant som t ex chef eller personalvetare. Kanske jobbar du på en företagshälsovård eller en vårdcentral som rehabkoordinator eller läkare. Du kanske har frågor om ett specifikt ärende eller av mer generell karaktär.

Idag ska jag skaffa ett separat telefonnummer som endast kommer användas för detta. På så sätt blir det tydligt både för den som vill passa på att nyttja möjligheten och även för mig som svarar – att detta är en kostnadsfri tjänst.

Övrig tid hänvisar jag till min befintliga tjänst om konsultation vid behov ”rehabkoordinator-on-demand” – klicka HÄR för att läsa mer!

Så, håll utkik efter första tillfället då följande bild kommer publiceras med klockslag och telefonnummer!

kostnadsfri konsultation

//Anna

 

 

Konsultativt arbetssätt i 5 landsting.

I torsdags flög jag upp till Umeå för att på fredags morgonen träffa över 100 koordinatorer av sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocessen som jobbar i Landstinget Gävleborg, Jämtlands läns landsting, Norbotten läns landsting, Landstinget Västernorrland och Västerbottens läns landsting.

De startade sin konferens redan på torsdagen och jag anslöt på fredag morgon.

Mitt ämne för förmiddagen var ”Konsultativt arbetssätt”. Begreppet som de senaste månaderna har seglat upp och blivit aktuellt för de som jobbar med att koordinera sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocessan. Både inom primärvården, specialstvården, företagshälsovården, HR-avdelningar etc.

Funktionen att koordinera sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocessen har även lite olika namn. Olika företagshälsovårder, landsting, regioner och arbetsgivare har valt att döpa funktionen till lite olika namn. Några exempel är;

  • rehabkoordinator
  • rehabiliteringskoordinator
  • sjukskrivningskoordinator
  • rehabcoach
  • sjukskrivningscoach
  • rehabsamordnare
  • rehabiliteringssamrodnare
  • case manager
  • rehabvägledare

Självklart kan detta upplevas som förvirrande att en och samma funktion har olika benämningar. Jag kan personligen känna att det skulle gynna funktionen om benämningen blev mera enhetlig. Här finns ett jobb att göra.

Tillbaka till min föreläsning i Umeå, vi fick en spännande förmiddag om att arbeta konsultativt i funktionen som koordinator. Vi vände och vred på begreppet och jag la tonvikt på att beskriva arbetssättet och förhållningssättet utifrån olika exempel och situationer.

Deltagarna var aktiva och delaktiga i diskussionen om deras vardag och utmaningar i funktionen.

Landstinget Västernorrland har även tagit fram en bok ”Sjukskrivning som hjälper – Erfarenheter av koordinatorstöd och eget ansvarstagande.” Boken är skriven av Gustaf Forssell, Jeannette Sehlberg och Lena Näslund.

Klicka här för mer information om boken >>

Är du intresserad av att höra mer om hur man arbetar konsultativt i rollen som rehabkoordinator? Välkommen att kontakta mig så berättar jag mer!

//Anna