Kategoriarkiv: Försäkringskassan

Dags att intervjua Försäkringskassan igen!

IMG_9696

I kursen för rehabkoordinatorer ingår det att  bl a att  se en filmad intervju med en handläggare från Försäkringskassan.

Den filmen vi har idag är gjord för några år sedan och mycket har hänt sedan dess därför är det nu dags att spela in en ny intervjufilm.

På måndag är det dags igen och i förberedelserna så ser jag igenom den befintliga filmen…. alltid lika jobbigt (men nyttigt) att se sig själv på film 😉

Det är väldigt roligt att göra den här filmen då jag av erfarenhet vet att den är väldigt viktigt. Det är några hundra deltagare som sett den befintliga filmen och deras genomgående kommentar har varit just det att den har bidragit till att de har fått en betydligt bättre bild av vad handläggare på Försäkringskassan har för uppdrag och hur deras roll ser ut ur deras eget perspektiv!

Så, jag ser fram emot att spela in den nya filmen och vad deltagarna i vårens kurs ska tycka om den!

//Anna

 

 

Begär verkligen Försäkringskassan ”dödsdatum”?

7163563_m

Jag måste erkänna att jag är väldigt intresserad, fascinerad och även förvirrad över frågan om ”dödsdatum” som det har skrivits om att Försäkringskassan efterfrågar.

Senast är det i tidningen Metro som detta tagits upp, först i en kolumn av Hillevi Wahl för att sedan följas upp i en artikel i samma tidning, av samma skribent.

Igår lämnade Tomas Eneroth (S) in en skriftlig fråga till socialminister Göran Hägglund (KD):

Sedan den nya sjukförsäkringen drevs igenom av regeringen har över 75 000 personer utförsäkrats. Svårt sjuka har fått besked om att de inte längre har rätt att uppbära sjukpenning och har hänvisats till arbetsförmedlingen istället. De hårdare reglerna har kritiserats hårt, men trots kritiken har regeringen, med stöd av Sverigedemokraterna bibehållit regelverket som garanterar fortsatta utförsäkringar. De fall som rapporteras i media förklaras oftast som ”enskilda fall” varvid utförsäkringarna kan fortgå.

Vid några av de medialt uppmärksammade fallen har det förekommit uppgifter om att Försäkringskassan frågar svårt sjuka personer om de kan uppge beräknat dödsdatum. Av förklarliga skäl reagerar såväl den sjukskrivne som omgivningen mycket starkt på detta. Bakgrunden till att frågan ställs är sannolikt de medicinska riktlinjer som Socialstyrelsen utfärdat på regeringens direktiv, och som innehåller definitioner på vad som kan anses vara svårt sjuk. Ett av kriterierna som anges är bland annat om man antas avlida inom fem år.

Min fråga till socialministern är:

Tycker ministern att det är bra att beräknat dödsdatum finns med som kriterier vid arbetsförmågeprövning inom sjukförsäkringen?

Jag slog en signal till Riksdagens informationsavdelning och frågade om hur det fungerar när en fråga ställs på detta sättet och en väldigt trevlig kvinna berättade att skriftliga frågor som ställs senast idag fredag (före ett visst klockslag som jag nu inte minns) besvaras onsdag kommande vecka. Så vid 14-15-tiden onsdag den 5 mars så ska socialminister Göran Hägglunds svar finnas att läsa HÄR.

UPPDATERING 2014-02-28 kl 18.50

Frågeställningen ovan från Tomas Eneroth kommer besvaras av socialförsäkringsminister Ulf Kristersson. 

Försäkringskassan har redan lämnat en kommentar kring det här med dödsdatum – den finns HÄR att läsa på deras hemsida.

Jag har läst flera artiklar i det aktuella ämnet senaste veckan. Jag tycker det är väldigt intressant och ta del av olika skribenters perspektiv på frågan samtidigt som jag försöker skapa mig en egen uppfattning och åsikt.

Skärmavbild 2014-02-28 kl. 11.28.59

För 2 veckor sedan skrev jag inlägget ”Vad är det handläggaren SÄGER och vad är det vi HÖR?”. Ett inlägg som är ett av de mest lästa här på bloggen.

Där handlar mitt resonemang  om att det ibland inte är alltid det vi HÖR som någon faktiskt SÄGER till oss. Vi lägger in egna tolkningar och referenser i budskap vi får till oss.

Det har även lyfts fram att det är med stöd i Socialstyrelsens dokument ”Kriterier för allvarlig sjukdom” som handläggare hos Försäkringskassan frågar efter ”dödsdatum”.

I det dokumentet är det i punkt 5 som det står följande:

Betydande risk för död inom 5 år.

Med betydande risk avses den faktiska risk som gäller för individen vid aktuell tidpunkt.

I Försäkringskassans vägledning ”2004:2 Sjukpenning och samordnad rehabilitering” så kan inte jag någonstans hitta formulering som vägleder handläggaren på Försäkringskassan att fråga efter ”dödsdatum”.

Vägledningen ovan är väldigt omfattande och är på 459 sidor.

Söker jag i vägledningen på ordet ”dödsdatum” får jag inga träffar.

Söker jag i vägledningen på ordet ”död” får jag två träffar som inte på något sätt har med sammanhanget ovan att göra.

Söker jag i vägledningen på ordet ”dödsdag” får jag inga träffar.

Söker jag i dokumentet ovan på ”allvarlig sjukdom” får jag 45 träffar. Jag läser igenom alla, en efter en, och letar efter något som kan få handläggare hos FK att tolka in att de ska begära ”dödsdatum”.

Vad jag däremot hittar är just information om möjligheter att få ersättning beviljad – just när man har ”allvarlig sjukdom”. På sid 75 hittar jag följande:

8.4 Fler dagar med sjukpenning på normalnivå

När den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt till minst en fjärdedel till följd av en allvarlig sjukdom kan han eller hon få fler dagar med sjukpenning på normalnivå, trots att sjukpenning på normalnivå redan har betalats ut för 364 dagar under ramtiden (27 kap. 23 § SFB).

Fler dagar med sjukpenning på normalnivå kan alltså betalas ut för hela nedsättningen av arbetsförmågan även om arbetsförmågan endast är nedsatt till en fjärdedel på grund av en allvarlig sjukdom (27 kap. § 23 SFB)

Bestämmelsen har kommit till därför att det inte är rimligt att tidsbegränsa ersättningen för en person som har en allvarlig sjukdom (prop. 2007/08:136, s. 80). Dessa försäkrade ska skyddas mot tidsgränsen så att dagarna inte tar slut.

Exempel på mycket allvarliga sjukdomar som kan ge rätt till fler dagar med sjukpenning på normalnivå är vissa tumörsjukdomar, neurologiska sjukdomar som ALS och om den försäkrade väntar på transplantation av ett vitalt organ (prop. 2007/08:136 s. 81). Med vitalt organ menas livsnödvändiga organ som till exempel hjärta, lever, benmärg och njurar.

Givetvis kan en försäkrad ha rätt till fler dagar med sjukpenning på normalnivå även efter en transplantation om arbetsförmågan är nedsatt och sjukdomen kan betraktas som allvarlig.

Även tumörsjukdomar som i det enskilda fallet inte kan betraktas som mycket allvarliga, men som sätter ned den försäkrades arbetsförmåga kan ge rätt till fler dagar med sjukpenning på normalnivå. Detsamma gäller andra allvarliga sjukdomar av likartad karaktär. (Bet. 2009/10:SfU13, s. 8–9)

Ovanstående exempel ska inte ses som en begränsning av vilka sjukdomar som kan omfattas av reglerna om fler dagar med sjukpenning på normalnivå. Alla allvarliga sjukdomar kan omfattas.

Fortfarande så har man rätt till sjukpenning efter 364 dagar om man har en sjukdom som sätter ner arbetsförmågan i relation till på arbetsmarknaden normalt förekommande arbete.

Försäkringskassans hemsida hittar jag följande citat:

De olika bedömningsgrunderna i rehabiliteringskedjan ställer olika krav på informationen i intygen. Efter den 180:e dagen i rehabiliteringskedjan kan vi därför behöva ställa kompletterande frågor för att kunna bedöma arbetsförmågan i förhållande till arbeten som normalt förekommer på arbetsmarknaden.

Det finns även ett undantag som heter ”oskäligt” när det handlar om att bedöma arbetsförmåga i relation till hela arbetsmarknaden, för den som har en anställning. Undantaget ”oskäligt” kan tillämpas vid dag 181 samt dag 366 i rehabkedjan. Utdraget nedan är från sid 187 i vägledningen.

Oskäligt

Här nedan beskrivs fem olika situationer, som har hämtats från utskottets betänkande 2009:10: SfU13, där det kan anses oskäligt att inte betala ut sjukpenning till en försäkrad på grund av att han eller hon bedöms kunna arbeta i högre grad i sådant arbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden än hos sin arbetsgivare. Det kan givetvis inte uteslutas att ytterligare situationer av likartad karaktär finns. (Bet. 2009/10: SfU13 s. 8)

När man kommit till ersättningsdag 914 och man därmed har förbrukat alla dagar med sjukpenning (2,5 år) så finns det även här ett undantag om det är ”oskäligt att inte betala ut sjukpenning på grund av sjukdom”. Om detta kan man läsa på sid 82 och framåt i vägledningen. 

Det finns i vägledningen ett case – ett exempel som är väldigt intressant i debatten. Just när det handlar om cancersjuka och deras rätt till ersättning. Många av de fall som vi får läsa om i tidningen faller just inom ramen för detta case och det får mig verkligen att undra om Försäkringskassan verkligen tillämpar undantaget ”oskäligt” i relation till dag 181 och 366 i rehabiliteringskedjan när det handlar om rätten till ersättning?

Exemplet finns på sid 189 i vägledningen och citeras nedan:

Frans har varit sjukskriven i 320 dagar på grund av en allvarlig tumörsjukdom. Han har opererats och fått behandling och tumören är nu borta. Men han har kvarstående besvär i form av psykisk och fysiskt nedsatt ork. Försäkringskassan har bedömt att hans arbetsförmåga har varit helt nedsatt både i arbeten hos arbetsgivaren och i sådant arbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden på grund av sjukdom. För att minska risken för att tumören ska komma tillbaka ska Frans få ytterligare behandling. Försäkringskassan bedömer nu att arbetsförmågan inte är nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom i sådant arbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden. Däremot kan han inte klara sitt vanliga arbete eller något annat arbete hos arbetsgivaren ännu. Försäkringskassan bedömer att det inte är sannolikt att Frans kan återgå i arbete hos arbetsgivaren före dag 366 i rehabiliteringskedjan och särskilda skäl kan därför inte tillämpas. Men eftersom Frans har haft en allvarlig sjukdom och det behövs ytterligare behandling som gör att han inte kan klara arbete hos sin arbetsgivare för tillfället anser Försäkringskassan att det är oskäligt att bedöma hans arbetsförmåga i förhållande till sådant arbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden. Bedömningen av Frans arbetsförmåga görs därför i förhållande till arbeten hos arbetsgivaren.

Han bedöms ha rätt till hel sjukpenning.

Är det så att enskilda handläggare begär ”dödsdatum” från allvarligt sjuka personer? Är det så illa att enskilda handläggare hos Försäkringskassan inte har tid, kunskap eller resurser att begära kompletterande information från läkare gällande de medicinska tillstånden utan då tar en ”genväg” genom att vända sig direkt till den sjuka personen med en så korkad fråga som ”dödsdatum”?

Om det verkligen är så så är jag väldigt besviken på Försäkringskassan!

I många fall står jag upp för Försäkringskassan och utmaningarna i deras arbete men även jag har mina gränser.

Så, jag väntar nu med spänning på svaret från Göran Hägglund och, beroende på svaret, vad kommentaren blir från Försäkringskassan.

//Anna

 

Vad är det handläggaren SÄGER och vad är det vi HÖR? #försäkringskassan

För ganska exakt ett år sedan så var det uppe i media – att Försäkringskassan begärde ”dödsdatum” och ”dödsintyg”.

Nu är det dags igen.

Idag publiceras följande krönika i tidningen Metro:

HILLEVI WAHL: Anna diagnostiserades med aggressiv bröstcancer för ett drygt år sedan. Hon hade sökt hjälp i över ett år, en remiss tog sju månader­ att hamna rätt. Men hon klagade aldrig. Nu var det som det var med den saken, och hon gick rakt in i detta cancerkrig med öppna ögon. Hon opererades omedelbart, men cancern­ hade spridit sig så mycket att hon fick göra en ny, mycket större operation.

När hon såg sig i spegeln grät hon som ett barn. ”Det såg ut som om jag hade blivit sprängd på ett minfält.” Hon fick komplikationer. Knappt hade hon hunnit läka från dem innan det var dags för cellgiftsbehandlingar. Den sjätte var den värsta, då hade hon sådana smärtor att hon trodde hon skulle förlora förståndet. Och så strålning ovanpå det, fem vändor, så stark så att hon fick stora brännsår. Dessutom drabbades hon av fatigue, en kroppslig trötthet som gör att hon kan somna mitt i en diskussion.

Ett år efter cancerbeskedet är Anna långt ifrån frisk. Hon har fort­farande så stora smärtor efter cell­giftsbehandlingarna att hon knappt kan gå tio steg i taget­, hon har oerhört ont när hon sitter ner, hennes­ fötter är ständigt infekterade av stafylokocker.

För ett par veckor sedan ringde Försäkringskassan. ”Dina­ sjukdagar är slut. Du måste börja jobba.” ”Men jag klarar inte av att jobba. Mitt läkarinty­g…” ”Det gills inte om du inte har ett dödsdatum. ”Både Anna och jag fick en chock. Hur är det möjligt att sjukdagarna kan ta slut för en så svårt sjuk människa? Och dödsdatum!

Men Anna är tyvärr inte ensam. Flera av de vänner hon lärt känna under sin behandling får samma besked. De kan få ett fortsattbidrag, runt 11 000 kronor i månaden. Det klarar ingen­ av dem att leva på. Och de kan inte jobba.­ De har så ont att de går på starka smärtstillande och till och med morfin, och vem vill ha en morfin­berusad människa som kollega? ”Bara läkarbesök och mediciner kostar femtusen den här månaden, sedan har man alla­ vanliga räkningar”, suckar Anna.

En väninna har fått sälja bilen. En annan har fått sälja huset. Många tvingas jobba fast de ständigt kräks och har svår migrän. En kvinna hade en hjärntumör. Efter ett år tvingade Försäkringskassan ut henne­ i arbetslivet, trots att hon vädjade och bad, hon orkade­ inte, hon var inte frisk. Men Försäkringskassan lyssnade­ inte. Hon dog två veckor senare – och efterlämnade en liten­ dotter.

Jag vet inte om Försäkringskassan gör detta med regeringens goda minne, eller om handläggarna tolkar regelverket som fan läser Bibeln. Oavsett, så är det valår i år. Är det verkligen så här vi vill ha det?

Försäkringskassan responderar i kväll med följande kommentar:

I media förekommer diskussioner om vilka intyg Försäkringskassan kräver in och hur regelverket ser ut kring sjukpenning. Med anledning av detta vill Försäkringskassan göra följande förtydliganden:

Det viktigaste uppdraget Försäkringskassan har är att värna de som är svårt sjuka och erbjuda dem så stor trygghet som lagen tillåter. Vår uppgift är att utreda på vilket sätt sjukdomen sätter ner arbetsförmågan. Alla behandlas på så vis lika enligt lag, oavsett diagnos. För att bedöma rätten till sjukpenning behöver vi medicinska underlag där funktionsnedsättningen och aktivitetsbegränsningen beskrivs.

Försäkringskassan kräver alltså inte in det som i media kallas ”dödsintyg”. Om någon ändå upplever sig blivit krävd på ett sådant intyg vill vi gärna få möjlighet att reda ut det missförstånd som uppstått. Ta i så fall kontakt med din personliga handläggare.

Enligt rådande regelverk kan man, efter 364 dagar med sjukpenning, få fler dagar med sjukpenning om man är fortsatt sjuk och har en nedsatt arbetsförmåga. Man måste dock ansöka om detta, vilket vi alltid informerar om. Det finns två olika ersättningsnivåer som kan bli aktuella, där den ena är 5 procent lägre än den andra. Det medicinska underlaget är en viktig del i att bedöma rätt ersättningsnivå. Vid behov kontaktar vi den behandlande läkaren för att få kompletterande information om funktionsnedsättningen och aktivitetsbegränsningen. Vi har även medicinska rådgivare till vår hjälp för att tolka medicinska underlag.

Har man funderingar kring rätten till sjukpenning och vilka kriterier som gäller kan man kontakta sin personliga handläggare.

Först – jag har väldigt nyligen läst innehållet i Hillevis krönika om ”Anna” i någon annan tidning – kommer dock inte i håg vilken.

Så, vad har jag för kommentar kring kolumnen och FK’s kommentar?

Jag har i mina utbildningar och möten med arbetsgivare och deras medarbetare samt utbildning av rehabkoordinatorer inom företagshälsovården och primärvården märkt att det tyvärr många gånger finns en diskrepans, större eller mindre, om vad handläggare på Försäkringskassan säger och vad den sjukskrivna personen hör/uppfattar.

Ofta får jag höra ”handläggaren på Försäkringskassan tror inte jag är sjuk”. Troligtvis har handläggaren aldrig ifrågasatt sjukdomen i sig men däremot förmågan att ändå kunna utföra sitt arbete, helt eller delvis, eller för den som är arbetssökande, fortsätta söka arbete.

Diagnos är aldrig lika med arbetsoförmåga.

Det handlar om, precis som FK beskriver ovan, vad man kan göra eller inte, med eller utan ev anpassningar, trots sjukdom.

Tyvärr är inte alltid FK’s handläggare är tydliga med skillnaden och att personen det berör verkligen förstår skillnaden.

Åter igen – det kan vara stor skillnad på vad någon säger och vad den andre hör.

Dessutom, Försäkringskassan är en myndighet och i den rollen har de makt över huruvida en person har rätt till sjukpenning eller inte. Det kan för individen vara hämmande i samtal med en myndighetsperson som i individens ögon har väldigt stor makt.

Ur mitt perspektiv som både har kontakt med olika kompetenser inom Försäkringskassan likväl som sjukskrivna och deras arbetsgivare samt representanter från hälso- & sjukvården så finns det mycket att göra här när det handlar om kommunikation och att mötas i en dialog på lika villkor.

I FK’s arbete med nivån på förtroendet hos medborgarna för FK skulle nog att jobba med just denna fråga (att säkerställa kommunikationen i faktiska ärenden, att den faktiskt fungerar och når fram) kunna generera stora förändringar till det bättre.

MEN, om det nu är så att handläggare på FK faktiskt har begärt dödsdatum och haft det bemötandet som beskrivs i kolumnen i Metro ovan, så är det verkligen sorgligt. Ingen individ ska bli bemött på det sättet, oavsett myndighet eller ej!

//Anna

 

 

Om ”försäkringsläkare” – Ibland blir det fel, så väldigt väldigt fel…

LO distriktet i Västsverige har gjort en film till valrörelsen.

I filmen är en man utklädd till doktor, det är i alla fram vad jag tror att han ska föreställa när han har både vit rock och stetoskop.

Han säger att han är försäkringsläkare och manar alla till att inställa sig hos Arbetsförmedlingen för att söka jobb istället för att åka ambulans till akuten eller vila i sina gravar. Ja, du läste rätt, gravar. Filmen börjar på en kyrkogård.

Personligen finner jag filmen osmaklig och så fel i sitt budskap och vinkling som det bara kan bli. Missförstå mig rätt, jag tycker absolut att det som inte fungerar väl i arbetslinjen och socialförsäkringen ska lyftas fram och debatteras, men för trovärdighetens skull måste väl ändå det man lyfter fram vara korrekt. Eller?

Den här filmen handlar då om försäkringsläkare.

En yrkesgrupp som inte finns.

Bara där blir det väldigt fel, redan från början.

Det finns en kompetens hos Försäkringskassan som heter ”försäkringsmedicinsk rådgivare”. Det är den man här kallar försäkringsläkare.

Begreppet försäkringsläkare är benämningen på en resurs hos Försäkringskassan som inte längre finns. Det var några år sedan den gjordes om och ersattes med försäkringsmedicinska rådgivare.

En försäkringsmedicinsk rådgivare är i sig en läkare. Det här helt korrekt. De har en specialistkompetens när det gäller försäkringsmedicin. Deras roll är att fungera som expertresurs till handläggarna på Försäkringskassan som fattar beslut om t ex sjukpenning. Handläggarna kan då behöva konsultera medicinsk specialistkompetens när det t ex kommer till om innehållet i ett läkarintyg styrker att personen har nedsatt arbetsförmåga.

Det finns dock här ett tydligt kommunikations- och informationsproblem när det gäller funktionen försäkringsmedicinsk rådgivare – det är att när jag söker på Försäkringskassans hemsida, både på ”försäkringsmedicinsk rådgivare” och ”försäkringsläkare” (vilket inte längre finns) så får jag inte direkt en träff som berättar vad det är. Självklart blir det då väldigt svårt för gemene man att veta vem denna är och hur den är involverad i en ansökan om ersättning hos Försäkringskassan.

Jag som jobbar med ämnet och gärna ger mig djupare in i Försäkringskassans material och hemsida söker mig fram till Vägledning 2004:2 Sjukpenning och samordnad rehabilitering. I den hittar jag en väldigt tydlig information om vad som menas med ”försäkringsmedicinsk rådgivare” och vad denne har för uppgift.

14.1 Den försäkringsmedicinska rådgivarens roll

Försäkringsmedicinska rådgivare ska hjälpa Försäkringskassan med bland annat medicinsk sakkunskap och verka för ett gott samarbete mellan Försäkringskassan och de läkare som är verksamma inom deras område.

Den försäkringsmedicinska rådgivaren är tjänsteman på Försäkringskassan och står inte under Socialstyrelsens tillsyn i detta arbete, trots att han eller hon är legitimerad läkare.

På Försäkringskassan är den försäkringsmedicinska rådgivaren expert i de medicinska frågeställningar som aktualiseras i försäkringshandläggningen, det vill säga är ett försäkringsmedicinskt stöd i handläggningen. Den försäkringsmedicinska rådgivaren ska vid behov hjälpa handläggaren att förstå och analysera den information om den försäkrades sjukdom, funktion och förmåga till aktivitet som finns i de medicinska underlag som Försäkringskassan har tillgång till.

Den försäkringsmedicinska rådgivaren ska medverka till att stärka handläggarnas kunskap i medicinska frågor. Det sker genom att den försäkringsmedicinska rådgivaren medverkar i gruppkonsultationer med avidentifierade ärenden under ledning av en specialist. Den försäkringsmedicinska rådgivarens roll är då att bidra med medicinsk kunskap. Den medicinska kunskapen måste sättas i samband med de försäkringsmässiga frågeställningarna och det är därför nödvändigt att specialist medverkar och leder diskussionerna utifrån de frågeställningar som aktualiseras i ärendet. Den försäkringsmedicinska rådgivarens roll är inte att ta ställning till arbetsförmågans nedsättning eller rätten till ersättning.

Den försäkringsmedicinska rådgivarens medverkan i att stärka handläggarnas kunskap i medicinska frågor kan också handla om att utbilda grupper av handläggare mer generellt om hur olika sjukdomar kan påverka förmågan till aktivitet.

Om handläggaren anser att det finns behov av ett skriftligt yttrande av försäkringsmedicinsk rådgivare ska den försäkringsmedicinska rådgivaren utfärda ett sådant.

Den försäkringsmedicinska rådgivaren ska i yttrandet svara på de frågor som handläggaren ställer i sin förfrågan. Frågorna kan handla om på vilket sätt det aktuella sjukdomstillståndet påverkar funktionen och begränsar förmågan till aktivitet. Den försäkringsmedicinska rådgivarens uppgift är däremot inte att yttra sig om arbetsförmågans nedsättning eller ta ställning till rätten till ersättning. Det är handläggarens uppgift att pröva begränsningarna i förmågan till aktivitet i förhållande till de krav som ställs i det aktuella arbetet eller i ett sådant arbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden och bedöma rätten till ersättning. Handläggaren ska väga samman all den information som finns i ärendet och den försäkringsmedicinska rådgivarens yttrande är en del av det totala beslutsunderlaget.

Den försäkringsmedicinska rådgivaren ska inte själv undersöka eller behandla den försäkrade. Hans eller hennes yttrande grundas på skriftliga uppgifter som lämnas i ett intyg eller utlåtande från en läkare som har undersökt den försäkrade. I den försäkringsmedicinska rådgivarens roll ingår det därmed inte heller att kontakta den sjukskrivande läkaren för att diskutera ett enskilt ärende. Den försäkringsmedicinska rådgivaren bedömer alltså inte individen utan yttrar sig enbart om det som kan utläsas av de medicinska underlagen.

Försäkringskassan kan ändå vid något tillfälle anse att det är lämpligt att den försäkringsmedicinska rådgivaren träffar en försäkrad. Det kan vara för att informera den försäkrade om sitt och Försäkringskassans ställningstagande.

I en sådan situation ska alltid den beslutande tjänstemannen delta. Eftersom informationen och diskussionen rör sig om ett beslut enligt SFB och grunden för beslutet innehåller fler komponenter än de medicinska, så behöver både den försäkringsmedicinska rådgivaren och handläggaren delta i mötet med den försäkrade. (Prop. 1994/95:147, s. 37)

Den försäkringsmedicinska rådgivaren har också en viktig roll i Försäkringskassans utåtriktade arbete. Det gäller särskilt i kontakten med läkare och annan personal inom hälso- och sjukvården.

Filmen från LO togs även upp i Svt Debatt den 30 jan 2014.

Klicka här för att se programmet, spola fram till 28.23 i programmet där debatten om filmen startar >>

Jag är som sagt för en debatt som socialförsäkringen och arbetslinjen! Det finns många flaskhalsar och blockeringar som behöver lyftas fram och diskuteras. Funktionen ”försäkringsmedicinsk rådgivare” är inte en av dem.

Uppmaning till Försäkringskassan!

På sidan för länken nedan, under ”Vanliga frågor” skulle det hjälpa om frågan, med tillhörande kortfattat svar, ”Vad gör en försäkringsmedicinsk rådgivare”? eller kanske till och med ”Vad gör en försäkringsläkare? då det för många är det mer vedertagna begreppet.  http://www.forsakringskassan.se/privatpers/sjuk/anstalld_ny/nar_du_blir_sjuk/om_sjukpenning/

//Anna

 

 

Vilken slutsats kan man dra från en rubrik?

Skärmavbild 2014-02-04 kl. 15.19.56

 

Bilden oven är ett utdrag ut ett nyhetsbrev från Suntliv.nu.

En rubrik på en nyhet som i sig är så självklar att jag inte kan låta bli och undra hur det egentligen kan vara en nyhet.

Är det inte självklart?

Att när FK handläggare följer reglerna blir sjukskrivningarna kortare?

Innebär det då att handläggare hos Försäkringskassan inte alltid följer reglerna?

Är det därför vi har så långa sjukskrivningar?

Frågan är då varför inte alla handläggare hos Försäkringskassan konsekvent följer reglerna?

//Anna

 

 

Det anade jag nästan… ping @dan_eliasson

Mitt på dagen idag kom en ny intressant rapport från Inspektionen för socialförsäkringen – ”Rapport 2014:1 Effekterna av handläggarnas attityder på sjukskrivningstiderna”.

Skärmavbild 2014-01-29 kl. 14.32.16

Jag håller som bäst på och läser rapporten men måste redan nu få dela med mig av något i den.

På sid 37 kan man läsa följande:

Att som sjukskriven bli tilldelad en äldre och relativt erfaren handläggare innebär att återgången i ordinarie sysselsättning i genomsnitt kommer att ske snabbare än om man i stället hade tilldelats en yngre och mer oerfaren handläggare.

Jag måste erkänna att texten ovan fick mig att gapskratta!

Det är något av det mest självklara jag har läst i en rapport och frågan jag direkt ställer mig är – Hur arbetar man på Försäkringskassan med att jämna ut detta? Vilket stöd i praktiken i det dagliga arbetet (mentorer) har yngre mer oerfarna handläggare i sitt arbete av de äldre mer relativt erfarna handläggarna?

Jag kan nu inte låta blir utan bläddrar nu snabbt vidare i rapporten och på sid 41 läser jag följande:

Äldre och relativt mer erfarna handläggare är mer benägna att ta initiativ i sjukfallet än vad yngre och relativt oerfarna handläggare är. Detta gäller såväl utredningar av behovet av rehabilitering som prövningar av rätten till sjukpenning.

Jag har i rapporten letat efter något som beskriver hur Försäkringskassan jobbar med att utjämna dessa olikheter, men jag hittar inget.

Så, det jag undrar är, hur jobbar Försäkringskassan med att mer oerfarna handläggare får kompetenshöjning av de mer erfarna handläggarna?

Då jag även har erfarenhet av just detta från faktiska rehabärenden där mer oerfarna handläggare (osäkra på tolkning av regelverket) gör bedömningar (tvivelaktiga för den försäkrade) som äldre mer erfarna handläggare sedan gör en 180-graders vändning på i bedömning ser jag detta som väldigt intressant och betydelsefullt.

Som jag ser det har detta en väldigt stor betydelse för rättssäkerheten i bedömning av t ex rätten till sjukpenning…

//Anna

Försäkringskassans ”läkare”

20235625_mDu har säkert hört att det finns läkare på Försäkringskassan. Tidigare hette de Förtroendeläkare, sedan byttes titeln ut till Försäkringsläkare för att för några år sedan bli Försäkringsmedicinska rådgivare.

Deras uppdrag är att stödja handläggarna i arbete med att tolka innehållet i läkarintyg. En nyligen publicerad artikel i tidningen Läkaren (nr4/2013) beskriver funktionen. Klicka här för att läsa artikeln.

//Anna

Heja Försäkringskassan! ping @dan_eliasson

Skärmavbild 2013-10-17 kl. 16.00.39

Försäkringskassan kommer från årsskiftet 2014 att börja arbeta efter en ny modell där resurser styrs om till att motsvara den enskildes behov på ett bättre sätt

– Vi vill möta människor utifrån deras unika förutsättningar, styrkor och behov. Min förhoppning är att kontakten med oss kommer att upplevas som enklare, tryggare och mänskligare, säger Dan Eliasson.

 

Självklart är jag mycket nyfiken på hur detta kommer fungera i praktiken och vad skillnaden är, i praktiken, från hur de arbetar idag.

Klicka här för att läsa mer!

//Anna