Upprepad korttidsfrånvaro – när var hur?

11404226_m

Jag sitter och söker på nätet efter exempel på rutiner som arbetsgivare formulerat kring hantering av upprepad korttidsfrånvaro bland medarbetarna.

På en av de första träffarna jag får, som jag klickar vidare till, kan jag redan på andra raden läsa att det kan ”vara en indikation på missbruksproblem”.

Jag kan tycka att det är lite olyckligt att det är det är i princip det första man läser om just hanteringen av upprepad korttidsfrånvaro.

Långt ifrån alla medarbetare som ofta är frånvarande från arbetet till följd av sjukdom/skada har missbruksproblem. Konsekvensen av att formulera det på det sättet, jag återgav ovan, kan bli att varje medarbetare som får veta att de ska träffa chefen till följd av upprepad frånvaro, kanske redan inför mötet, känner sig misstänkliggjord att chefen misstänker och utgår ifrån en eventuellt missbruksproblem redan innan de träffat medarbetaren och verkligen fått reda på orsak till frånvaro.

Redan i formulering av rutin hos arbetsgivaren är det av stor vikt att tänka på hur man formulerar sig. Det är ofta stressande både för chef och medarbetare när en upprepad korttidsfrånvaro föranleder ett möte. Varför öka på den stressen i onödan?

Hur lång är egentligen en ”korttidsfrånvaro”?

Jag har funderat en del kring detta och lyssnat in vad andra har för definition.

Det vanligaste är att det är enstaka eller några dagars frånvaro till följd av en sjukanmälan från medarbetare.

Efter 7 dagars frånvaro ska ju medarbetaren lämna ett läkarintyg till arbetsgivaren för att styrka sin nedsatta arbetsförmåga för att fortsatt erhålla sjuklön.

Efter 14 dagars frånvaro och att den fortsätter ska arbetsgivaren anmäla sjukfrånvarande medarbetare till Försäkringskassan som då tar över hanteringen av fortsatt rätt till ersättning vid sjukfrånvaro = sjukpenning.

I och med att det är först när FK beviljar sjukpenning som rehabiliteringskedjan aktualiseras och dennes tidsgränser så skulle jag vilja dra mig till att alla frånvaro upp till 14 dagar (karensdagen och de 13 sjuklönedagarna) är upprepad korttidsfrånvaro.

Det är nämligen den frånvaron som oftast är den dyraste för arbetsgivaren med ev vikarie och produktionsbortfall/-störning.

För medarbetaren är karensdagen den dyraste dagen under sjukfrånvaro då det inte utgår någon ekonomisk ersättning över huvud taget.

En medarbetare som aldrig är sjukskriven längre än 14 dagar (sjuklöneperioden) kommer då aldrig in i rehabiliteringskedjan men är ett ansvar för arbetsgivaren att hantera.

Tidigare fanns det styrt i lag att arbetsgivaren tillsammans med medarbetaren skulle fylla i en blankett och utreda upprepad korttidsfrånvaro om den förekommit vid 6 tillfällen eller fler under en 12-månaders period. Denna paragraf togs bort ur lagen den 1 juli 2007. Trots det har många arbetsgivare behållit rutinen att vid samma frekvens hantera upprepad korttidsfrånvaro. Jag brukar till och med rekommendera 4 tillfällen under 6 månader. Varför vänta 12 månader om det är ett problem redan vid 6 månader?

Hur ser den upprepade korttidsfrånvaron ut hos er?

//Anna

Kommentera