Etikettarkiv: rehabkoordinator

Rehabsamordnare – Intressant tillbakablick till 2003

Jag läser Socialmedicinsk tidskrift, nr 2/2003.

Den är 15 år gammal.

Temat för skriften är ”Rehabiliteringssamordnaren – en blivande profession”

Temat syftar till att Försäkringskassan hade rehabiliteringssamordnare.

Det är väldigt kul (och lite nördigt) att läsa om uppdraget som då fanns hos Försäkringskassan!

En av artiklarna i skriften har titeln ”Officiella och inofficiella bilder av en yrkesroll – den tysta kunskapens villkor”. Skrivet av Susanne Ekblad. Avsnittet utgörs av en empirisk undersökning med kvalitativ ansats vars syfte är att beskriva yrkesrollens villkor [rehabiliteringssamordnare hos Försäkringskassan] genom att ställa en officiell och en inofficiell bild av yrket mot varandra.

Tyvärr finns artikeln inte att tillgå i sin helhet på nätet, utan då får man beställa den i tryckt version.

Det är som att kliva in i en tidsmaskin, att åka tillbaka till 2003, en beskrivning av uppdraget som på sätt och vis håller än idag – konstigt nog.

Titeln rehabiliteringssamordnare finns idag 2018 inte hos Försäkringskassan, däremot har vi nu för tiden rehabkoordinatorer inom såväl hälso- & sjukvården som företagshälsovården.

Jag ska här nedan redovisa några citat från kapitlet med en egen kommentar i anslutning till dem.

”Bland alla olika ärendeslag som Försäkringskassan sköter skiljer sig rehabiliteringen så till vida att arbetet syftar till förändring av individers livssituation snarare än beviljandet av olika bidrag.”

Idag, 2018, har Försäkringskassans handläggare ett samordningsansvar, som regleras i Socialförsäkringsbalken. Det är ett tudelat uppdrag där, för att citera ovan ”beviljandet av olika bidrag” i praktiken tyvärr alltid går före samordningsansvaret.

Därför behövs koordinatorer inom hälso- & sjukvården och företagshälsovården idag. Koordinatorer som har som uppdrag att koordinera och samordna sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocessen.

”Tyst kunskap är ett begrepp som visat sig användbart för att förstå rehabiliteringssamordnarnas situation inom Försäkringskassan, och därmed villkoren för rehabiliteringsarbetet. Ett grundtagande för studien har varit att dessa besitter ett stort mått av tyst kunskap, som varken är känd eller erkänd inom organisationen som helhet. En av flera orsaker till att den förvärvade yrkeskunskapen inte är erkänd, kan vara den låga grad av professionalitet som yrkesgruppen hittills tillerkänts, med åtföljande låg status och svag maktposition.”

Jag blir ledsen när jag läser ovan. Tänk om yrkesgruppen rehabiliteringssamordnare hade tillerkänts hög grad av professionalitet och status och även utvecklats inom Försäkringskassan – hade det påverkat sjukfrånvarons utveckling senaste 15 åren?

”Det är viktigt att skapa en relation med den sjukskrivne som präglas av förtroende och tillit. En annan del i förhållningssättet handlar om att inte forcera. ”Ibland måste man vänta ut, så små frön och luta sig tillbaka och låta det gro.” Den sjukskrivna måste får pröva själv, och samordnaren behöver inte alltid säga hur hon tror att det ska gå.”

Just det här är en viktig del i uppdraget för koordinatorer inom hälso- & sjukvården och företagshälsovården. Att skapa en relation byggd på förtroende och tillit. Att inte forcera. Att ibland låta saker få gro. Det är en konstant balansgång.

”En rehabiliteringssamordnare säger, ”Man måste jobba individinriktat, det är ett bra uttryck. Det är ingen standardiserad massproduktion, man kan inte översätta det till ett tillverkningsföretag.” ”Vi är nästan som skräddare som ska sy en kostym. Den ena kroppen är inte den andra lik. För att kostymen ska sitta bra så måste man måttsy.”

Det är väldigt kloka ord från en rehabiliteringssamordnare hos Försäkringskassan, i början av 2000-talet.

Tyvärr upplever jag att det är tvärt emot hur Försäkringskassans handläggare arbetar idag. Man försöker få alla att passa i samma storlek på kostymen, vilket gör att den sitter illa på de flesta och vissa kan inte ens få kostymbyxorna över knäna eller få på sig kavajen, än mindre knäppa den. Jag tänker t ex på hur alla bedöms mot en ”standardiserad” definition av begreppet ”normalt förekommande arbete”, som ingen vet vad det egentligen är (utredning pågår inom socialdepartementet och blir klar under 2019…).

För de koordinatorer inom hälso- & sjukvården och företagshälsovården som jag utbildar så är det däremot just detta jag framhåller; vi måste utgå från varje individs individuella förutsättningar, i relation till faktisk arbetsgivare, för att ta oss fram. Det finns ingen standard som funkar för alla.

”Det som ses som mest problematiskt, är relationsproblem mellan sjukskrivna och deras arbetsgivare.”

Där kan vi nog enas om att det är så än idag, 2018. Ingen skillnad. Precis samma idag. När den relationen skaver så är det genast ett centralt hinder att lösa för att komma vidare. Ansvaret finns hos såväl den sjukskrivna som arbetsgivare att lösa det som skaver.

”Rehabiliteringssamordnarna betonar också vikten av att kontinuerligt följa upp rehabiliteringen.”

Exakt så! Det är A och O.

Det är det som idag är rehabsamordning/rehabkoordinering.

Att följa ärendet i mål.

Att hålla ihop hela processen tills överenskommet mål med rehabiliteringen har uppnåtts.

Ärende för ärende.

//Anna

Alltid helhetstänk vid återgång i arbete

Jag försöker hela tiden hålla mig uppdaterad när det gäller studier om funktionen rehabkoordinator. Studier som utgår från uppdraget inom såväl hälso- & sjukvården som företagshälsovården. Det är en förutsättning för mig, gällande de kurser jag håller för rehabkoordinatorer, på uppdrag av Karolinska Institutet Uppdragsutbildning.

Nu i dagarna fick jag tips om en studie från Institutet för stressmedicin Västra Götaland som i ett första steg redovisats i ett forskningsprotokoll (study protocol):

"Involving the employer to enhance return to work among patients with stress-related mental disorders – study protocol of a cluster randomized controlled trial in Swedish primary health care"

Klicka här för att komma till studien ››

Forskningsprotokollet är på engelska, och jag ska erkänna att då tycker jag oftast att det är lite svårt att förstå. Men, det som är svårt ska man träna på så jag såg till att jag hade Google translate tillgängligt om jag skulle köra fast på något ord. Fick nyttja det några gånger 🙂 


I Background (sid 1) läser jag:

The objective is to evaluate whether the early involvement of the patient’s employer can reduce the time for return to work compared to treatment as usual.


I Methods/design – Aim (sid 3) läser jag:

The primary hypothesis is that an early contact between caregiver, patient and employer can stimulate the employer to take measures at the workplace that advance patients’ RTW.


I Methods/design – The intervention (sid 4-5) läser jag:

When a GP had identified a patient for inclusion (step one), the RC set up a meeting with the patient. During this meeting, the RCs informed the patient about the study and collected his or her written consent. The patient filled out a questionnaire containing questions on background characteristics, occupation, symptoms, work stressors and private life stressors, work ability, RTW self-efficacy, employer activities, RTW motivation, and general health (see Table 2). The questionnaire took about 30 minutes to fill in. Patients declining participation were asked to fill in their year of birth, gender and occupation. The RC then used the questionnaire to interview the patient for about one hour (step two), scanned the questionnaire to the medical journal, and provided the GP with a summary. In the next step (step three), the RC called the patient´s employer and filled out a form containing questions about the employer’s view on the situation before and after the patient’s sick-leave, and about the employer’s readiness for the patient’s RTW. This form was also scanned to the medical journal, and the GP was provided with a summary. The procedure ended with a meeting between the RC, the GP, the patient and the employer to set up a plan for RTW (step four). After this final step, the RC filled out a checklist about protocol adherence.


Där tar formen för forskningsstudien slut.

Fyra steg som avslutas med att man upprättar en plan för återgång i arbete.

De fyra stegen är i princip samma steg som jag själv gör i mitt praktiska arbete som rehabkoordinator, dock på en företagshälsovård. Enda skillnaden är att jag oftast träffar patienten (för att använda samma språk) och har arbetsgivarkontakt före läkarbesöket, vilket gör att läkaren har en bred bakgrundsinformation från patient och arbetsgivare vid själva läkarbesöket.

Missförstå mig rätt.
Det är viktigt med tidig arbetsgivarkontakt.

För företagshälsovården är det helt naturligt, då arbetsgivaren är kunden. För hälso- & sjukvården och dess rehabkoordinatorer, som forksningsprotokollet ovan handlar om, är det ett relativt nytt moment i deras uppdrag.

Det är bra och viktigt att det görs studier om vikten och betydelsen av tidig arbetsgivarkontakt när det kommer till återgång i arbete.

Men.

För mig, som jobbat som rehabkoordinator i mer än 15 år och utbildat i minst 10 av dessa år, så är det inte att göra EN insats i början som ger störst effekt. Det är att efter den första tidiga insatsen med arbetsgivarkontakt regelbundet följa upp och stämma av den plan för återgång i arbete som upprättas och att löpande hålla den uppdaterad och anpassad till det som händer under tiden för återgång i arbete.

Medicinskt mående kan både förbättras och försämras, flera gånger om.

Förutsättning på arbetsplatsen kan förändras, t ex chefsbyten och omorganisationer.

Privata händelser kan förändra situationen.

Med mera.

Jag landar än en gång i, att när det kommer till återgång i arbete så måste man utgå från helheten; individen (privata och medicinska faktorer) likväl som arbetsgivare (organisatoriska faktorer). 

Dessa faktorer ska finnas med under hela vägen tillbaka i arbete, oavsett orsak till sjukskrivning/arbetsoförmåga. Det är mitt jobb som rehabkoordinator, tillsammans med mina kollegor som t ex läkare, psykologer och sjukgymnaster, att tillsammans med individen och dennes arbetsgivare planera och revidera planen löpande för att ta steg för steg i process återgång i arbete.

Det räcker inte bara med att koppla in arbetsgivaren tidigt i sjukfallet, utan det är vad vi alla gör från start till mål som är A och O i en framgångsrik och hållbar återgång i arbete.

Dessutom, en tidig arbetsgivarkontakt där arbetsgivaren tar bollen att se över möjlighet till eventuella arbetsanpassningar för återgång i arbete, gör inte i sig att återgång i arbete kan starta. Vi får inte glömma de medicinska faktorerna. Även om arbetsgivaren direkt kan göra arbetsanpassningar så kan det medicinska orsaka att återgång i arbete ännu inte kan starta. 

Tricket är att i tid synka medicinska förutsättningar för (start av) återgång i arbete med eventuella arbetsplatsanpassningar.

Men det är bara min åsikt.

//Anna

Insatser på arbetsplatsen är avgörande för framgångsrik återgång i arbete vid sjukfrånvaro!

 

29047015_m

Jag kan skriva ett inlägg, hur långt som helst, om arbetsplatsens betydelse för framgångsrik sjukskrivning, rehabilitering och återgång i arbete.

Jag har i snart 15 år framgångsrikt jobbat utifrån just den devisen, om arbetsplatsens betydelse, i mitt förhållningssätt till vad som gör rehabilitering framgångsrik.

Att arbeta med rehabiliterande insatser för såväl individ som organisation.

Äntligen kommer nu de vetenskapliga bevisen på sambandet och betydelsen av arbetsplatsen som del i insatser för återgång i arbete.

Igår publicerades en tongivande artikel på DN Debatt – ”Insatser på arbetsplatsen avgörande för sjukskrivna” – DN.SE

Läs artikeln på DN Debatt.

Läs även de studier som den refererar till.

Låt oss nu jobba utifrån vad de skriver.

Att vi från och med nu alltid involverar arbetsplatsen i arbetet med att rehabilitera tillbaka medarbetare i arbete.

//Anna

Rehabkoordinator är en expertresurs vid upplägg av återgång i arbete!

Ett inslag i TV4 Nyhetsmorgon i morse triggade igång mig. Det handlar om arbetsträning och återgång i arbete:

Hej TV4 Nyhetsmorgon!

Nästa gång som ni behöver en expert i studion som ska prata om arbetsträning och återgång i arbete så är det en rehabkoordinator ni ska bjuda in.

I uppdraget som rehabkoordinator ingår nämligen just att kunna planera en bra återgång i arbete utifrån de individuella behoven och i linje med det regelverk som finns kring detta och utgår från socialförsäkringen och Försäkringskassan.

När jag ser klippet från i morse och den leg psykolog som ni bjudit in och den luddiga beskrivningen som han ger av återgång i arbete i samband med utmattningssyndrom så blir jag faktiskt ledsen. Här finns ett riktigt bra tillfälle att göra något bra kring återgång i arbete och så tar ni dit fel kompetens.

Dessutom säger han flera gånger att man ska börja arbeta på halvtid vid utmattningssyndrom och det är för de flesta alldeles för omfattande inledningsvis. De flesta behöver börja just med arbetsträning eller max 25 %, vilket då motsvarar 2 timmar/dag för den som arbetar 40 timmar/vecka i vanliga fall (heltid).

Han är rätt kompetens när det kommer till att prata om själva rehabiliteringen innan återgång i arbete startar, vad som behövs där samt vad som kan behöva fångas upp under tiden för återgång i arbete, men själva planeringen, som även ska göras i samråd med sjukskrivande läkare, bör ledas av en rehabkoordinator.

För många som är sjukskrivna, för just utmattningssyndrom, så är det ett väldigt stort steg att starta återgång i arbete. Orsak till sjukskrivningen finns väldigt ofta såväl i arbetslivet som i privatlivet.   Och för den enskilde är det ofta enklare att påverka faktorerna i privatlivet. Det är inte lika enkelt, för den enskilde, att påverka faktorerna i arbetslivet. För att kunna återgå i arbete hos befintlig arbetsgivare (samma eller andra arbetsuppgifter) så är det A&O att arbetsgivaren har rehabiliterat de arbetsrelaterade orsakerna till medarbetarens sjukskrivning. I annat fall kliver en medarbetare som tagit ansvar för att rehabilitera de privata orsakerna in i en arbetsmiljö där det är precis lika som vid sjukskrivningstillfället. Det blir då näst intill omöjligt att kunna återkomma i arbete där och dessutom ökar risken i hög grad för att återinsjukna… 

Så, vill ni fördjupa er i ämnet är ni välkomna att höra av er!

Bästa hälsningar

Anna Sporrong

Vad händer med arbetslivsintroduktion?

Då har vi fått veta att nya regeringen kommer föreslå att den bortre tidsgränsen i rehabiliteringskedjan tas bort från 1 juli 2015.

Det innebär att man i obegränsad tid kan erhålla sjukpenning, så länge man har läkarintyg som styrker nedsatt arbetsförmåga.

Vad som händer med de olika tidsgränserna (90, 180 & 365 dgr) vet vi inte än.

Men, detta torde innebära att insatsen hos Arbetsförmedlingen, som heter arbetslivsintroduktion (ALI) kommer försvinna helt.

Känns på ett sätt synd så jag hoppas att den istället blir tillgänglig tidigare i sjukskrivningsprocessen. Vi får helt enkelt vänta och se.

Nyheten om borttagandet av bortre gränsen i rehabkedjan presenterades igår söndag och det generade en febril aktivitet på twitter med hurrarop från organisationer och andra som nu äntligen känner att de har rätt att vara sjukskrivna hur länge som helst.

Det viktiga här är att betona att det inte är den stora massan av sjukskrivna som är sjukskrivna i TVÅ OCH ETT HALVT ÅR, som är väldigt lång tid att vara sjukskriven. Det är inte den stora massan som berörs av detta utan det är en mindre grupp allvarligt sjuka.

Oavsett tidsgränser eller ej så är min åsikt den att:

 

Ofullständiga läkarintyg fullständiga med arbetsterapeuter!

Genom att låta arbetsterapeuter hjälpa till med bedömning av sjukskrivnas aktivitets- och arbetsförmåga har antalet godkända läkarintyg ökat med 62,9 procent

För mig är det en hög prioritet att alla läkarintyg som läkare utfärdar ska ha hög kvalitet, främst för individen i fråga men även för att arbetsgivare och Försäkringskassan rättssäkert ska kunna bedöma rätten till ersättning.

Ett väldigt intressant projekt på Sahlgrenska Universitetssjukhuset visar på väldigt spännande resultat.

Klicka HÄR för att läsa mer om projektet.

//Anna

 

 

Överenskommelser 2014

logo

Skärmavbild 2013-12-17 kl. 12.30.30

 

Nu är alla överenskommelser mellan SKL (Sverige Kommuner och Landsting) och Regeringen klara.

Som alltid har har SKL sammanställt detta på sin hemsida. Jag rekommenderar varmt att Du läser igenom dem för att se hur det påverkar dig i ditt arbete.

Klicka här för att ta del av överenskommelserna.

//Anna

Region Gotland – ett föredöme kring tidig samverkan!

Almedalsveckan pågår för fullt på Gotland. Ett välbesökt seminarium handlade just om vikten av tidig samverkan och den koordinerande/samordnade funktionen.

Region Gotland har själva under en längre tid jobbat in funktionen i sin verksamhet på ett strategiskt, praktiskt och målinriktat sätt. Jag har haft förmånen att ha några av deras medarbetare på rehabkoordinatorkursen jag utbildar i på uppdrag av Karolinska Institutet Uppdragsutbildningar.

Om du är nyfiken på hur de har gjort rekommenderar jag varmt deras hemsida för mer information.

Klicka runt bland deras länkar. Om du klickar här hittar du en riktig godbit!

Bland det bästa jag vet är att lyfta fram goda exempel och sprida vidare till fler att ta del av! Så, varsågod!

//Anna

Försäkringskassan förändrar sitt arbetssätt – ”Bättre och enklare om du blir sjuk”

IMG_6234

Dan Eliasson, generaldirektör på Försäkringskassan har precis genomför en webbsänd presskonferens om förändringar i deras arbete när det gäller sjukskrivningar.

Presskonferensen går även att se i efterhand via denna länk >>

Efter att ha lyssnat på presentationen av förändringarna och den efterföljande frågestunden (där jag själv fick med en fråga via webben) poppar det av många frågor och funderingar i huvudet mitt.

En av förändringarna handlar om att läkare ska ta kontakt med arbetsgivare.

Här öppnas ju genast ett antal frågeställningar upp:

  1. Om det är läkare hos FHV så blir tiden genast debiterbar och hur vet läkaren att arbetsgivaren vill betala för detta? Detta måste då regleras på förhand mellan FHV och dennes kunder (arbetsgivare).
  2. Patientsekretessen – kanske den absolut största frågan. Läkaren kan ju inte bara ringa upp en arbetsgivare och börja prata om patienten. Patienten måste ge sitt medgivande först. Och om det är just den typen av ärende där det skulle vara bra om läkaren ringde upp, t ex psykisk ohälsa, missbruk, smärta/värk – är ju ofta just sådana sjukdomsorsaker som patienten inte vill att det ska komma fram till arbetsgivaren… moment 22
  3. Läkare på vårdcentraler – var ska de ta tiden för att ringa dessa telefonsamtal? Allt för ofta får jag höra om hur lite tid de har för varje patientmöte – vad händer i sådana fall med den tiden nu? Blir den ännu kortare? Eller är det här man nu har insett effekten av att ha en rehabkoordinator på mottagningen som kan avlasta arbetsgivare i andra mer praktiska och administrativa uppgifter kring koordinering och samordning av rehabåtgärder?
  4. När jag möter medarbetare inom hälso- & sjukvården (landsting) och då framför allt de som jobbar koordinerande så brukar diskussionen starta med frågan ”har vi uppdraget att koppla in arbetsgivare när denne finns – är inte det företagshälsovårdens roll?”.
    I sjukskrivningsmiljarden för 2013 finns det en nyhet och det är”tidig samverkan i sjukskrivningsprocessen” där just arbetsgivaren lyfts fram.

En annan fråga som ställdes vid presskonferensen var hur Försäkringskassan ska avgöra vad som är ett ”enklare ärende”. Den är väldigt central då ett till synes okomplicerat benbrott kan utvecklas till sömnstörningar, depression och stressreaktion då benbrottet blir den utlösande faktorn som gör att medarbetaren tillfälligt blir hemma och när väl hemma från jobbet kommer även andra obearbetade känslor, händelser upp till ytan och bromsar/hindrar en återgång i jobb enligt plan gällande benbrottet. Genast var inte ärende längre ”enkelt”…

När jag i morse läste debattartikeln i Aftonbladet från Försäkringskassa gällande detta så tänkte jag först

Oj då – om 2 år är jag utan uppdrag – då funkar ju allt.

Men, tyvärr är historiskt min erfarenhet en annan om jag ser till de 10 år jag har arbetat med dessa frågor. Säkert kommer en hel del av dessa förslag att fungera i stor utsträckning om än inte helt men andra behöver nog bearbetas en hel del till för att fungera i alla delar av landet, orter stora som små. Jag ska verkligen göra vad jag kan för att bidra till dessa förändringar!

Fortfarande kommer arbetsgivare att behöva stöd i sitt arbete och ansvar kring medarbetare som blir sjuka/skadas och det är ju precis där jag vill vara och stärka kompetenser hos arbetsgivarna så de kan agera tidigare och tidigare och på så sätt jobba för att förebygga onödigt långa och krångliga rehabärenden. Ett exempel där är min nyligen lanserade tjänst ”Rehabkoordinator-On-Demand”!

Det ska bli spännande att följa förändringsarbetet!

//Anna

 

Uppdatering

Lyssna till intervju med Dan Eliasson i Sveriges Radio Ekot >>